att bestämma sig

Jag har bestämt mig. Jag kommer sluta blogga. Om det är för en kortare eller längre period eller för alltid vet jag inte. Just nu finner jag ingen inspiration till att skriva. Det känns som upprepningarna kommer slag i slag och får man ingen respons i form av kommentarer blir det tråkigt i längden.

 Vill ni ändå fortsätta följa mig på något sätt finns jag på Twitter med namnet Miqloh. Kanske att det kommer nåt inlägg på Funbeat där jag registrerar min träning.

Tills vi hörs nästa gång - ta hand om er.

finlöpning med känsla i fokus

Är inne på min andra vecka av tre med finlöpning. Det är löpning utan några som helst krav på tider eller särskilda pass.

Det viktiga är att det ska vara kul oh att hitta flyt i löpningen igen. Det innebär inte att det går långsamt. Känslan får styra fart och pass.

Jag har däremot börjat träna med Mölndal Outdoor igen på tisdagar för att vara med om bra träning med andra. Har varit med två gånger nu och vi har kört 70/20 intervaller och 3 x 3-2-1 min med halva vilan längs elljusspåren vid Herkulesgården.

Mörkret och regnet faller snabbt. Men jag tycker det är rätt mysigt att få sin egentid och ge sig ut på en löparrunda. Inget väder är egentligen för dåligt för mig att springa i. Tur att jag inte är så kräsen av mig. 

Efter nästa vecka kör jag igång med laddning och fokus till Sylvesterloppet på nyårsafton. Det blir min sista chans att klara sub37 min på 10 km i år. Jag är sjukt taggad eftersom jag vet att tiden finns i kroppen.
Den 12 december åker jag även upp till Sollefteå för att hälsa på mina föräldrar och min son får träffa sin farmor och farfar. Förhoppningsvis finns det massor av snö. Det ska bli kul med vinterlöpning och det kan rent av bli två härliga träningsveckor för mig med dubbla pass ibland nu när sonen får barnvakt.

Jag tänker använda mig av Marathon.se träningsprogram för sub3 timmar på maran och jogg.se program för att klara milen på 35 minuter. Programmen kommer användas som ram och inom där kommer jag försöka hitta min grej.

Fick tips om att ändra lite i mitt upplägg av intervaller för att bli snabbare och uthålligare på 10 km. Tror mycket på det och det ska bli spännande att se utfallet på de 7 veckor som blir kvar innan Sylvesterloppet.

Bottennapp Sävedalsloppet - plats: 27, tid: 38.50

Jag älskar att springa. Det är min stora passion och hobby. Jag tänker löpning varje dag.

Däremot gillar jag inte att tävla. Eller jag ogillar sista dagarna, veckan innan en tävling. Jag tänker negativa tankar om hur jobbigt det kommer bli, hur fort jag måste springa för att klara min måltid.
Kanske jag borde sluta tävla och enbart träna? Inte en chans. För mig är det en slags hatkärlek. Jag strävar efter att bli bättre och då är tiderna viktiga. Tider som blir officiella i en tävling. Det är en bekräftelse. En bekräftelse som jag sällan fick som liten. Nånstans inom mig kanske löpningen och resultaten är ett sätt att människor i min omgivning ska tycka att jag är bra. Bra på nån enstaka liten sak.

Efter Lidingöloppet blev jag förkyld. Ont i halsen, snorig och hosta. Efter 11 dagar körde jag mitt första löppass. Det gick helt okej. Veckan som följde var löpkänslan upp och ner. Två dagars träning kändes slitsamt för kroppen. Det var stelt och tugnt. Efter mitt sista pass i torsdag då jag körde 3 x 3-2-1 min med 1 minuts vila mellan varje set kändes det riktigt bra. Utan att gå på max kunde jag hålla ett fint tempo på 3.20 (1800 meter på varje set)
Hemjoggen däremot var en hemsk upplevelse. Orkade knappt ta mig hemåt. Oerhört tunga ben. Bläh

Känslan var inte den bästa inför Sävedalsloppet som avgjordes igår. Dagen innan var jag osäker på om jag överhuvudtaget skulle ställa upp. Kände att jag inte skulle vara i närheten av mitt PB. Så redan där hade jag mentalt ställt in mig på att det kommer bli jobbigt och svårt.
Min fru övertalade mig att springa med motiveringen att jag alltid brukar känna så här.

Så igår stod jag på startlinjen med ett stort svart negativt moln över mig. Öppnade första km på 3.29 men sedan gick det raskt utför. Så vid km 4 börjar gå. Jag tappar allt mental kollaps. Den här km går i 4.20 :)
Börjar så småningom börja springa igen. De två följande km går i 3.43 och 3.44. Det är håglöst och jag börjar återigen att gå. Har ingen kraft i benen och jag börjar få känning lite här och var. Inbillade såklart. Återupptar lite vad som kan kallas löpning (3.43) och sen hamnar jag i bekvämlighetslöpning (4.04)

Klockan tickar iväg och det här börjar bli pinsamt. När det var 500 - 600 m kvar och jag ska svänger upp på vägen mot idrottsplatsen hör jag funktionärer säga att jag har ett lätt steg. En kille ropar att jag inte ens ser trött ut. Jag känner mig nonschalant och uppgiven. Just innan man kommer in på löparbanorna är det gräs och blött. Stannar nästan upp så jag inte ska halka. Det är inte vad man kan kalla grinta.
När det är 200 - 300 m kvar så trycker jag ändå på lite för att kunna klara 39 minuters gränsen.

Den sista rushen gjorde mig i alla fall andfådd och jag kunde pusta ut vid målgången. Tar mig snabbt från området. Skämshatten på.

Om jag nu ska hitta nåt positivt med det här loppet är att när jag väl springer så låg tempot på 3.43 ungefär. Detta utan känna att jag trycker på för fullt. Jag är övertygad om att det finns tider för 36.30 och kanske lite till i kroppen över 10 km. 

Var ändå glad efter loppet. Nöjd över att tävlande är över för ett tag framöver. Nu blir det löpning utan tidskrav ett par veckor. Sedan ska jag fokusera mot Sylvesterloppet för jag har inte gett upp sub37 min ännu i år.

38.50 blev tiden igår om jag nu inte hade skrivit det innan :)

vinterträning

Om ni vill läsa en blogg om en fantastisk idrottstjej som gjort klassikern och skapat ett eget marathon tycker jag ni ska läsa om Jonna och hennes blogg Fartfylld.

Jonna undrade hur jag kommer att träna i vinter? Vet inte om hon menade löpträning eller träning i allmänhet men jag ska försöka svara på båda frågorna.

Mitt stora mål nästa år är att springa ett marathon under 3 timmar. Den första marathontävlingen som jag planerat för nästa år är i Köpenhamn. Den går av stapeln samma datum som Göteborgsvarvet.
Min andra mara kommer jag springa i Bryssel. Det är i alla fall bestämt att den kommer bli av. Min bästa kompis och bestman bor i Bryssel så valet av stad föll sig ganska naturligt. Inte helt fel att han bor endast ett par hundra meter från starten.

Det kommer att bli mest mängdträning under november, december och januari. Ska försöka ligga på 6-7 mil i veckan. Det enda fast passet kommer vara ett långpass. Om det blir dubbla pass på 15 km eller ett pass på 25-30 km låter jag vara osagt. Det beror på hur det övriga livet stör min träning :)
Sedan blir det distanspass med varierande fart och sträcka. Det ska bli skönt att springa utan några som helst krav på tider en tid framöver.

Jag ska även försöka mig på lite mer corestyrka, backträning och löpskolning i vinter. Jag är inte tillräckligt stark i mage och lår. Med lite mer styrka kanske jag kan förbättra mina tider över alla distanser.
Med mängd kommer även bättre tider på även de kortare distanserna också.

Dessutom kommer jag att börja träna med Mölndal Outdoor på tisdagar i vinter. Kul att ha en grupp att träna med på fast tider en gång i veckan. Det kommer bli fokus på backintervaller skulle jag tro. 

Framåt mitten av januari kommer jag att hoppa på marathon.se och deras marathonprogram för att klara loppet under 3 timmar. Det kommer finnas med i bakgrunden och som inspiration.

Jag längtar till vintern. Att få springa när det är ett par minusgrader, snön som lyser upp och det är alldeles tyst är en speciell känsla. Jag och Kakan kommer att tillbringa ungefär två veckor i Sollefteå i juletid och där är det garanterat snö. Perfekt uppladdning inför Sylvesterloppet.

en fuling

I torsdags fick jag ett samtal från min chef. Han undrade om jag skulle kunna ställa upp med att göra ändringar i ett schema eftersom det var kris på jobbet. Han föreslog att jag skulle kunna jobba lite när jag hade tid som när min son hade vilopaus. Det skulle vara klart till slutet av den här veckan.
Det lät som en helt överkomlig uppgift och jag skulle naturligtvis få betalt.

Nu visade det sig att i detta schema finns det knappt 20 seminariegrupper som har sina enskila scheman.
Tack för den! Jag talade med en kollega på jobbet och hon sa att kanske skulle ta ca 70 - 80 minuter per schema om man inte är van vid den här typen av schemaläggning.
Om vi säger att varje schema tar 70 minuter att göra ändringar i innebär det drygt 22 timmars arbete. 
Det förutsätter att jag inte har några funderingar och fixar det rakt av.
Nu har jag dessutom inte fått alla scheman heller utan bara sex stycken. Tack för den.

Idag har hela dagen gått åt till att fundera samt att ringa och fråga hur jag ska gå tillväga. Så där försvann en dag. Så nu har jag drygt 6 timmars arbete varje dag resten av veckan för att jag ska hinna med.

Min chef skriver idag i ett mejl att de på jobbet befinner sig i ett akut läge. Nu känns det verkligen som att jag bär ansvaret för att detta inte blir klart.  En riktig fuling av min chef.

Jag kanske gjorde rätt i att svara på en intern annons från min fd. arbetsgivare ville att jag skulle söka.

Känner mig bara jävligt stressad över den här situationen nu. Så jag vill att den här veckan ska ta slut. NU!

fort och långsamt

Skönt att vara pigg för lite löpning igen. Igår sprang jag 16.5 km tillsammans med en löparkompis. Tur att jag inte sprang ensam för då hade jag inte kunnat hålla ner tempot. Nu hade vi prattempo hela vägen vilket innebar beskedliga 5.20 tempo.
För att känna på hur det kändes att springa igen så fick jag i alla fall till 4.41 på näst sista km.

Känslan var bra. Tanken är att jag ska samla lite kilometer den här veckan. Imorgon kör jag 8-9 innan frukost med joggingvagnen. På söndag blir det ett långpass på ca 25 km.
Nästa vecka står fart med intervaller och ett lite snabbare distanspass på schemat. Tävling nästa helg.
Hur ska det gå? Finns formen kvar? Har ju aldrig känt mig i så bra form som innan förkylningen.

I tisdags fyllde min älskade lille kille 16 månader. Tänk att det var 11 månader sedan vi såg varann för första gången. Tiden går så himla fort och jag försöker njuta av allt skratt och bus jag får vara med om dagligen nu när jag är hemmapappa.

I helgen hälsar vi på ett annat par som vi lärde känna under vår adoptionsprocess. Vi möttes sedan i Colombia och de var ett stort stöd för oss första veckan. Ska bli fantastiskt kul att träffa dom igen.

Silvermedalj och hemmapappa

Herregud vad jag är usel på att skriva blogg. Får skylla på att jag för tillfället är hemmapappa med min lille son. När tid finns över väljer jag att vila, läsa bok eller gör något helt annat. Att skriva blogg har hamnat långt ner på listan.

Jag har varit föräldraledig sedan september och nu har jag svårt att tänka mig börja arbeta igen :) Det är en fantastisk förmån att kunna vara hemma med Kakan och se hans utveckling. Det här är en tid jag verkligen vill och försöker njuta av så mycket som jag bara kan.

Vad har hänt på tävlings- och träningsfronten sedan senast? Träningen har gått riktigt bra. Som jag nämnt tidigare har jag nog aldrig varit bättre. Jag känner mig stark och är lätt i steget. Därför skulle Lidingöloppet vara en utmaning.

Jag och en kompis åkte tillsammans med för mig nya bekantskaper upp till Stockholm för att springa det klassiska Lidingöloppet. Det skulle verkligen bli en utmaning men jag satte ett högt må på att klara silvermedaljen som skulle innebära en tid under 2.15.00
Ett tufft mål för mig eftersom jag väldigt sällan kör backträning och i princip aldrig springer terräng. Jag älskar asfalt och fina grusvägar alldeles för mycket :)

Det var på alla sätt ett tufft lopp. Jag gick delar de kända backarna (Abbore och Karins backe) för att överhuvudtaget ha krafter kvar att springa när det var plant och utför. När det var 7-8 km kvar började jag förstå att jag skulle kunna klara målet om jag bara kunde hålla i min löpning när det var flackt.
Blev lite överraskad av att sista 10 km var så flackt. Då tycker jag andra milen var mycket tuffare.

Jag tog fram mina sista krafter i slutet av loppet med en spurt. När jag kom i mål var jag visserligen helt slut men det var först efter kanske två timmar så jag började må riktigt dåligt. Usch och fy ...
Min rumskompis och jag däckade och sov i drygt två timmar innan vi hittade krafter för att träffa de andra och ta oss ut för att käka middag :)

Nu när silvermedaljen är bärgad så tackar jag nog för mig på Lidingöloppet. Just nu känner jag ingen motivation att träna för att klara loppet på 2.10 eller lite bättre.
Nej, nu är det fullt fokus mot den sista tävlingen för säsongen (om jag inte väjer att springa Sylvesterloppet).
Tyvärr blev jag sjuk på måndagen efter Lidingö och det är först idag som jag känner mig pigg och kry igen för att kunna träna. Väljer att vänta till onsdag innan börjar springa igen. Hoppas kunna hitta krafter och fart så att jag kan komma under den där förbannade 37 minuters gränsen :)