Monopol

Det är som att vara med i Monopol. Du får hela tiden gå i Fängelse utan att passera gå. Samtidigt som du ser din omgivning gå förbi dig hela tiden. 

Omkörning, igen. Vi står fortfarande kvar på samma fläck och stampar.

Fick besked av en kompis igår att de väntar sitt andra barn med leverans i slutet av april som allt går som det ska. Kunde inte riktigt uttrycka min glädje för deras skull. Beskedet kom efter att jag uttryck hur less jag är på vår väntan.

När vi ställde oss i adoptionskö började vänner vänta sitt första barn. Nu ett par år senare befinner vi oss fortfarande på ruta när de nu väntar sitt andra barn. 

Under den processen är det faktiskt inget som har gått fortare än beräknat eller vad vi har kunnat förvänta oss. Tvärtom faktiskt.

På forumet för oss som väntar på adoption och/eller har adopterat från Colombia finns det en excelfil där man kan välja att skriva in väntetiden från det att handlingarna skickades till landet och barnbesked.

Väntetiden varierar naturligtvis men är alltifrån 2 månader till 6-7 månader. 

Nu har vi väntat på besked i 8 ½ månad. Såklart ska vi vara den familj som väntar extra länge.

Tiden mellan barnbesked och resebesked är 3-4 veckor eftersom du ska ha möjlighet att hitta flygbiljetter, boende, ordna med praktiska detaljer på hemmaplan, godkännande från socialtjänsten, ytterligare ett utdrag från belastningsregistret, friskintyg, anställningsbevis (för femtielfte gången) m.m.

Eftersom Adoptionscentrum inte kommer skicka några familjer senare än mitten av november är det inte troligt att vi kommer iväg i år. För i Colombia har de semester från mitten av december till mitten av januari.

När du väl är i landet får du åtminstone räkna med att stanna i
8 – 10 veckor innan domstolen har gett er sentencian; att vi är lagliga föräldrar till barnet.

Detta innebär att vi åtminstone får vänta ytterligare 2 månader eller kanske 3. Naturligtvis kan det ta längre tid än så.

Förutom en familj som väntat mer än 1 år (i deras fall är det andra omständigheter som ligger bakom) är vi de som väntat längst (enligt Colombiaforumet). 

Men varför inte? Inget har ju gått smidigt under den här processen.

Jag mår inte särskilt bra av den här väntan. Frustrerande är bara förnamnet 

Undrar om det är fler omkörningar på gång? Kikar i backspegeln