om byråkrati

I fredags fick vi vårt adoptionsärende accepterat i domstolen. Det innebär tyvärr inte att vi nu är juridiska föräldrar. Från det att ärendet är accepterat har domaren 10 dagar på sig att göra klart beslutet.
Nu är det så att det inte finns 10 dagar att spela på. Nu på fredag stänger domstolen ner i en månad och då kommer inget att hända med vårt ärende.
Man kan tycka en massa saker om hur saker och ting borde gå till. Men efter att ha hört andra adoptionsfamiljer och deras möten med den colombianska byråkratin så förvånar mig inget längre.
Bara vi får det juridiska beslutet så ska det inte vara några problem med att ordna ett tillfälligt colombianskt pass till lillen, ett svenskt pass och personnummer. Men som sagt, jag ropar inte hej förrän det är klart.

Innan domaren kan ta beslutet ska en person från de sociala myndigheterna skriva på. Vår kontakt sa att det skulle ske idag eller imorgon. Vi hoppas att det skedda idag och att vi vår får sentencia imorgon.

Hoppas ni alla håller tummarna. För jag känner mig inte så sugen att vara här ytterligare 6 veckor.
Missförstå mig rätt. Colombia är ett fantastiskt land på alla sätt men hemma är ändå hemma. Det skulle vara helt fantastiskt om vi kunde få fira jul hemma.
Nu har vi biljetter bokade hem den 22 december med 1½ timmas speltid innan flyget från Paris går hem till Göteborg.