2012 - ett bedrövligt tävlingsår

Det har verkligen inte varit mitt tävlingsår. Känns riktigt tråkigt och lite uppgivet.

17 mars och det var dags för årets första tävling Vårloppet i Skatås. Tanken var att jag skulle kunna ta "grusåttan" under 30 minuter. Tyvärr fick jag ställa in eftersom jag var skadad. Det var en överansträngning i peroneus longus i foten som satte käppar i hjulet.

Istället såg jag fram mot Lerumsloppet 30 april. Dagen var kommen och jag kände mig i fin form trots att det var så pass tidigt på säsongen. En kompis skulle hämta upp mig i Mölndal. Men halvvägs hem till mig brakade hans bil sönder och vi kom aldrig i väg på tävlingen. Trist

Det var bara att fortsätta att träna inför nästa lopp. Nu skulle det dröja hela 2½ månad innan nästa tävling skulle gå av stapeln. Datumet var 14 juli och tävling i Varberg. Gick ut i planerat tempo men efter 4 km fick jag världens magknip. Stannade och fick gå. Där rök mina chanser till mitt stora mål i år - sub 37 min på 10 km. Kändes uppgivet. Fortsatte springa och tänkte iaf ta mig runt men efter ett par sekunder gav jag mig fan på att fortsätta dra på igen. Magknip ytterligare igen. Stannade och gick. Fan också. Typiskt att det ska hända just nu. Sen sket jag i allt och sprang med smärta sista biten. Klockan stannade på 37.52
Hade troligtvis klarat mitt mål om jag inte haft magknip.

Veckan efter åker vi upp till Sollefteå för att hälsa på mina föräldrar. Det arrangeras ett 10 km lopp som jag ställer upp i. Det gick hyfsat bra och banan bestod av både branta backar och härliga utförslöpor.
Eftersom jag är en starkare löpare i uppförsbackar än nedför tappar jag en del tid.
Men det var ändå en bra tävling för min del. Tyvärr var inte loppet 10 km utan 9750 m och min officiella tid på 35.57 kan jag ju inte räkna om till 36.40. Så ytterligare en plump i protokollet.

Imorgon är det Kretsloppet i Borås. En härlig bana som är som gjord för att sätta personliga rekord. Det här loppet har jag längtat efter. I fjol sprang jag här på 37.21 och slog mitt dåvarande rekord från Prinsens Minne månaden innan med 31 sekunder.
Det blir inget nytt personligt rekord i år. Förkylningen sätter stopp för planerna. Jag kanske hade kunnat springa imorgon men om jag ställer upp i en tävling vill jag kunna känna att jag kan ge allt.
Istället för att bara springa runt stannar jag hellre hemma. Allt eller inget är devisen för mig på tävlingar.

Jaha, vad finns det nu för tävlingar kvar. Halvmaran i Göteborg som går i oktober är en lättlöpt historia och även här finns stora chanser till personliga rekord. Det skulle i så fall bli min tredje halvmara i tävlingssammanhang någonsin.
2010 sprang jag i Stockholm på 1.30.38 Ifjol sprang jag Göteborgs halvmara på 1.24.00 och i år känns det som om jag har 1.20-1-22 i kroppen.
Nu är det inte jag som är orsaken till en DNS. Min fru har bokat in oss hos ett par kompisar som bor i Tranås den helgen. Det är vänner som också adopterat från det fantastiska landet Colombia.

Visserligen ska jag springa Lidingöloppet men det är egentligen en perifer tävling för mig. Visst är mitt mål att klara 2.14.59 men mitt stora mål i år har varit att klara sub 37 min på 10 km. 

Hittar ett lopp den 20 oktober som heter Sävedalsloppet. Ska det bli min stora chans till att nå mitt mål?
Eller får jag hoppas på bra före den 31 december på Sylvesterloppet? Just nu känns allt bara tungt när jag inser att det kanske bara bli pannkaka av allt och att det är 6 månader drygt kvar till 2013 års första tävling.
Träning, träning och träning .....