Kretsloppet 2012 - Tid: 37-05 plats 36

Efter att jag skrivit förra inlägget började snuvan ge med sig. Det började kännas allt bättre som dagen gick.
Vågade inte ta ut något i förskott utan tänkte att snuvan kommer säkert senare på kvällen. Men skulle det vara så att den var borta skulle jag springa Kretsloppet.

När sedan kvällen kom och snuvan inte hade återkommit bestämde jag mig för att ställa upp och tävla dagen efter. Jag skulle göra mitt bästa och sedan se hur långt det kunde räcka. Jag var trött i kroppen men eftersom jag inte hade några andra förkylningssymtom så såg jag inga problem.

I helgen hade jag även besök av en kompis sedan gymnasietiden. Han var även bestman på mitt bröllop. Tyvärr kan vi inte träffas alltför ofta eftersom han bor i Bryssel.
Han skulle bli ett bra stöd under dagen och lugna mina nerver.

Kortare uppvärmning med lätt jogg och lite stretch innan loppet. Det är så jag brukar köra. Varken mer eller mindre.
Starten går. Känslan är att det inte går så fort. Första km stannar på 3.31. Blir omsprungen av många personer. Borde nog dra ner på tempot för att orka. Så blir också fallet och nästa km hamnar på 3.36
Fortfarande för fort. Saktar ner lite ytterligare men känslan är att det nu går för långsamt. Försöker hitta ett flyt i löpningen istället för att kika på klockan. Det går inget vidare och nu är jag nere på 3.50 på femte km. De negativa tankarna börjar flytta in i mitt huvud. Halva loppet kvar och kroppen säger till mig att den är trött. Riktigt trött. 18.20 går första halvan på.

Hittar rygger på Anneli Johansson från IK Ymer som jag följer nästan hela loppet. Nu flyter det på bra några par km. Medeltempot ligger på stabila 3.40 precis vilket skulle innebära att jag når mitt mål på sub 37 min.

När det är 2 km kvar börjar jag tröttna rejält. Har svårt att följa Johansson. Hon drar ifrån lite. Jag biter ihop och kommer ikapp. Det gör ont mentalt. Vid km 9 kommer det en rejäl uppförsbacke. Minns inte att den var så brant och lång förra året :) Det är stumma ben som med knapp styrfart tar sig uppför backen. Helt färdig
Jag blir tvungen att pusta ut på krönet. Vill ge upp. Vet inte hur många sekunder jag står där men fortsätter sen börja springa. Eller det går inte fort. Ser upploppet och jag drar på en rejäl spurt.

Sätter mig ner på huk i målområdet. De frågar om jag mår bra. Hallå, jag har sprungit 10 km :)
Stänger av min klocka på 37.06. Under några korta ögonblick tänker jag att sub 37 min ändå kanske hade gått vägen. Träffar min kompis som säger att Anneli Johansson gått i mål på 36.56 och slagit banrekord för damer med ca 50 sek. Där och då inser jag att mitt mål misslyckats.

Det blev trots allt ett personligt rekord med 16 sek. Mitt förra PB löd på 37.21 från samma tävling förra året.  

Vet inte om jag är nöjd elller missnöjd. Vet inte hur mycket mer jag hade kunnat prestera om jag hade fått en frisk vecka. Det går inte att veta. Nu ställde jag upp i loppet och då finns det väl inga bortförklaringar att komma med. Det är som det är.
Hade jag sprungit på 36.59 hade jag kanske varit lika nöjd/missnöjd eftersom jag vet att det finns mer att ta av. Jag hade inte varit nöjd med den tiden utan fortsatt jag bättre sub37 tider.

Mot nya bättre tider kämpar jag.