att bestämma sig

Jag har bestämt mig. Jag kommer sluta blogga. Om det är för en kortare eller längre period eller för alltid vet jag inte. Just nu finner jag ingen inspiration till att skriva. Det känns som upprepningarna kommer slag i slag och får man ingen respons i form av kommentarer blir det tråkigt i längden.

 Vill ni ändå fortsätta följa mig på något sätt finns jag på Twitter med namnet Miqloh. Kanske att det kommer nåt inlägg på Funbeat där jag registrerar min träning.

Tills vi hörs nästa gång - ta hand om er.

finlöpning med känsla i fokus

Är inne på min andra vecka av tre med finlöpning. Det är löpning utan några som helst krav på tider eller särskilda pass.

Det viktiga är att det ska vara kul oh att hitta flyt i löpningen igen. Det innebär inte att det går långsamt. Känslan får styra fart och pass.

Jag har däremot börjat träna med Mölndal Outdoor igen på tisdagar för att vara med om bra träning med andra. Har varit med två gånger nu och vi har kört 70/20 intervaller och 3 x 3-2-1 min med halva vilan längs elljusspåren vid Herkulesgården.

Mörkret och regnet faller snabbt. Men jag tycker det är rätt mysigt att få sin egentid och ge sig ut på en löparrunda. Inget väder är egentligen för dåligt för mig att springa i. Tur att jag inte är så kräsen av mig. 

Efter nästa vecka kör jag igång med laddning och fokus till Sylvesterloppet på nyårsafton. Det blir min sista chans att klara sub37 min på 10 km i år. Jag är sjukt taggad eftersom jag vet att tiden finns i kroppen.
Den 12 december åker jag även upp till Sollefteå för att hälsa på mina föräldrar och min son får träffa sin farmor och farfar. Förhoppningsvis finns det massor av snö. Det ska bli kul med vinterlöpning och det kan rent av bli två härliga träningsveckor för mig med dubbla pass ibland nu när sonen får barnvakt.

Jag tänker använda mig av Marathon.se träningsprogram för sub3 timmar på maran och jogg.se program för att klara milen på 35 minuter. Programmen kommer användas som ram och inom där kommer jag försöka hitta min grej.

Fick tips om att ändra lite i mitt upplägg av intervaller för att bli snabbare och uthålligare på 10 km. Tror mycket på det och det ska bli spännande att se utfallet på de 7 veckor som blir kvar innan Sylvesterloppet.

Bottennapp Sävedalsloppet - plats: 27, tid: 38.50

Jag älskar att springa. Det är min stora passion och hobby. Jag tänker löpning varje dag.

Däremot gillar jag inte att tävla. Eller jag ogillar sista dagarna, veckan innan en tävling. Jag tänker negativa tankar om hur jobbigt det kommer bli, hur fort jag måste springa för att klara min måltid.
Kanske jag borde sluta tävla och enbart träna? Inte en chans. För mig är det en slags hatkärlek. Jag strävar efter att bli bättre och då är tiderna viktiga. Tider som blir officiella i en tävling. Det är en bekräftelse. En bekräftelse som jag sällan fick som liten. Nånstans inom mig kanske löpningen och resultaten är ett sätt att människor i min omgivning ska tycka att jag är bra. Bra på nån enstaka liten sak.

Efter Lidingöloppet blev jag förkyld. Ont i halsen, snorig och hosta. Efter 11 dagar körde jag mitt första löppass. Det gick helt okej. Veckan som följde var löpkänslan upp och ner. Två dagars träning kändes slitsamt för kroppen. Det var stelt och tugnt. Efter mitt sista pass i torsdag då jag körde 3 x 3-2-1 min med 1 minuts vila mellan varje set kändes det riktigt bra. Utan att gå på max kunde jag hålla ett fint tempo på 3.20 (1800 meter på varje set)
Hemjoggen däremot var en hemsk upplevelse. Orkade knappt ta mig hemåt. Oerhört tunga ben. Bläh

Känslan var inte den bästa inför Sävedalsloppet som avgjordes igår. Dagen innan var jag osäker på om jag överhuvudtaget skulle ställa upp. Kände att jag inte skulle vara i närheten av mitt PB. Så redan där hade jag mentalt ställt in mig på att det kommer bli jobbigt och svårt.
Min fru övertalade mig att springa med motiveringen att jag alltid brukar känna så här.

Så igår stod jag på startlinjen med ett stort svart negativt moln över mig. Öppnade första km på 3.29 men sedan gick det raskt utför. Så vid km 4 börjar gå. Jag tappar allt mental kollaps. Den här km går i 4.20 :)
Börjar så småningom börja springa igen. De två följande km går i 3.43 och 3.44. Det är håglöst och jag börjar återigen att gå. Har ingen kraft i benen och jag börjar få känning lite här och var. Inbillade såklart. Återupptar lite vad som kan kallas löpning (3.43) och sen hamnar jag i bekvämlighetslöpning (4.04)

Klockan tickar iväg och det här börjar bli pinsamt. När det var 500 - 600 m kvar och jag ska svänger upp på vägen mot idrottsplatsen hör jag funktionärer säga att jag har ett lätt steg. En kille ropar att jag inte ens ser trött ut. Jag känner mig nonschalant och uppgiven. Just innan man kommer in på löparbanorna är det gräs och blött. Stannar nästan upp så jag inte ska halka. Det är inte vad man kan kalla grinta.
När det är 200 - 300 m kvar så trycker jag ändå på lite för att kunna klara 39 minuters gränsen.

Den sista rushen gjorde mig i alla fall andfådd och jag kunde pusta ut vid målgången. Tar mig snabbt från området. Skämshatten på.

Om jag nu ska hitta nåt positivt med det här loppet är att när jag väl springer så låg tempot på 3.43 ungefär. Detta utan känna att jag trycker på för fullt. Jag är övertygad om att det finns tider för 36.30 och kanske lite till i kroppen över 10 km. 

Var ändå glad efter loppet. Nöjd över att tävlande är över för ett tag framöver. Nu blir det löpning utan tidskrav ett par veckor. Sedan ska jag fokusera mot Sylvesterloppet för jag har inte gett upp sub37 min ännu i år.

38.50 blev tiden igår om jag nu inte hade skrivit det innan :)

vinterträning

Om ni vill läsa en blogg om en fantastisk idrottstjej som gjort klassikern och skapat ett eget marathon tycker jag ni ska läsa om Jonna och hennes blogg Fartfylld.

Jonna undrade hur jag kommer att träna i vinter? Vet inte om hon menade löpträning eller träning i allmänhet men jag ska försöka svara på båda frågorna.

Mitt stora mål nästa år är att springa ett marathon under 3 timmar. Den första marathontävlingen som jag planerat för nästa år är i Köpenhamn. Den går av stapeln samma datum som Göteborgsvarvet.
Min andra mara kommer jag springa i Bryssel. Det är i alla fall bestämt att den kommer bli av. Min bästa kompis och bestman bor i Bryssel så valet av stad föll sig ganska naturligt. Inte helt fel att han bor endast ett par hundra meter från starten.

Det kommer att bli mest mängdträning under november, december och januari. Ska försöka ligga på 6-7 mil i veckan. Det enda fast passet kommer vara ett långpass. Om det blir dubbla pass på 15 km eller ett pass på 25-30 km låter jag vara osagt. Det beror på hur det övriga livet stör min träning :)
Sedan blir det distanspass med varierande fart och sträcka. Det ska bli skönt att springa utan några som helst krav på tider en tid framöver.

Jag ska även försöka mig på lite mer corestyrka, backträning och löpskolning i vinter. Jag är inte tillräckligt stark i mage och lår. Med lite mer styrka kanske jag kan förbättra mina tider över alla distanser.
Med mängd kommer även bättre tider på även de kortare distanserna också.

Dessutom kommer jag att börja träna med Mölndal Outdoor på tisdagar i vinter. Kul att ha en grupp att träna med på fast tider en gång i veckan. Det kommer bli fokus på backintervaller skulle jag tro. 

Framåt mitten av januari kommer jag att hoppa på marathon.se och deras marathonprogram för att klara loppet under 3 timmar. Det kommer finnas med i bakgrunden och som inspiration.

Jag längtar till vintern. Att få springa när det är ett par minusgrader, snön som lyser upp och det är alldeles tyst är en speciell känsla. Jag och Kakan kommer att tillbringa ungefär två veckor i Sollefteå i juletid och där är det garanterat snö. Perfekt uppladdning inför Sylvesterloppet.

en fuling

I torsdags fick jag ett samtal från min chef. Han undrade om jag skulle kunna ställa upp med att göra ändringar i ett schema eftersom det var kris på jobbet. Han föreslog att jag skulle kunna jobba lite när jag hade tid som när min son hade vilopaus. Det skulle vara klart till slutet av den här veckan.
Det lät som en helt överkomlig uppgift och jag skulle naturligtvis få betalt.

Nu visade det sig att i detta schema finns det knappt 20 seminariegrupper som har sina enskila scheman.
Tack för den! Jag talade med en kollega på jobbet och hon sa att kanske skulle ta ca 70 - 80 minuter per schema om man inte är van vid den här typen av schemaläggning.
Om vi säger att varje schema tar 70 minuter att göra ändringar i innebär det drygt 22 timmars arbete. 
Det förutsätter att jag inte har några funderingar och fixar det rakt av.
Nu har jag dessutom inte fått alla scheman heller utan bara sex stycken. Tack för den.

Idag har hela dagen gått åt till att fundera samt att ringa och fråga hur jag ska gå tillväga. Så där försvann en dag. Så nu har jag drygt 6 timmars arbete varje dag resten av veckan för att jag ska hinna med.

Min chef skriver idag i ett mejl att de på jobbet befinner sig i ett akut läge. Nu känns det verkligen som att jag bär ansvaret för att detta inte blir klart.  En riktig fuling av min chef.

Jag kanske gjorde rätt i att svara på en intern annons från min fd. arbetsgivare ville att jag skulle söka.

Känner mig bara jävligt stressad över den här situationen nu. Så jag vill att den här veckan ska ta slut. NU!

fort och långsamt

Skönt att vara pigg för lite löpning igen. Igår sprang jag 16.5 km tillsammans med en löparkompis. Tur att jag inte sprang ensam för då hade jag inte kunnat hålla ner tempot. Nu hade vi prattempo hela vägen vilket innebar beskedliga 5.20 tempo.
För att känna på hur det kändes att springa igen så fick jag i alla fall till 4.41 på näst sista km.

Känslan var bra. Tanken är att jag ska samla lite kilometer den här veckan. Imorgon kör jag 8-9 innan frukost med joggingvagnen. På söndag blir det ett långpass på ca 25 km.
Nästa vecka står fart med intervaller och ett lite snabbare distanspass på schemat. Tävling nästa helg.
Hur ska det gå? Finns formen kvar? Har ju aldrig känt mig i så bra form som innan förkylningen.

I tisdags fyllde min älskade lille kille 16 månader. Tänk att det var 11 månader sedan vi såg varann för första gången. Tiden går så himla fort och jag försöker njuta av allt skratt och bus jag får vara med om dagligen nu när jag är hemmapappa.

I helgen hälsar vi på ett annat par som vi lärde känna under vår adoptionsprocess. Vi möttes sedan i Colombia och de var ett stort stöd för oss första veckan. Ska bli fantastiskt kul att träffa dom igen.

Silvermedalj och hemmapappa

Herregud vad jag är usel på att skriva blogg. Får skylla på att jag för tillfället är hemmapappa med min lille son. När tid finns över väljer jag att vila, läsa bok eller gör något helt annat. Att skriva blogg har hamnat långt ner på listan.

Jag har varit föräldraledig sedan september och nu har jag svårt att tänka mig börja arbeta igen :) Det är en fantastisk förmån att kunna vara hemma med Kakan och se hans utveckling. Det här är en tid jag verkligen vill och försöker njuta av så mycket som jag bara kan.

Vad har hänt på tävlings- och träningsfronten sedan senast? Träningen har gått riktigt bra. Som jag nämnt tidigare har jag nog aldrig varit bättre. Jag känner mig stark och är lätt i steget. Därför skulle Lidingöloppet vara en utmaning.

Jag och en kompis åkte tillsammans med för mig nya bekantskaper upp till Stockholm för att springa det klassiska Lidingöloppet. Det skulle verkligen bli en utmaning men jag satte ett högt må på att klara silvermedaljen som skulle innebära en tid under 2.15.00
Ett tufft mål för mig eftersom jag väldigt sällan kör backträning och i princip aldrig springer terräng. Jag älskar asfalt och fina grusvägar alldeles för mycket :)

Det var på alla sätt ett tufft lopp. Jag gick delar de kända backarna (Abbore och Karins backe) för att överhuvudtaget ha krafter kvar att springa när det var plant och utför. När det var 7-8 km kvar började jag förstå att jag skulle kunna klara målet om jag bara kunde hålla i min löpning när det var flackt.
Blev lite överraskad av att sista 10 km var så flackt. Då tycker jag andra milen var mycket tuffare.

Jag tog fram mina sista krafter i slutet av loppet med en spurt. När jag kom i mål var jag visserligen helt slut men det var först efter kanske två timmar så jag började må riktigt dåligt. Usch och fy ...
Min rumskompis och jag däckade och sov i drygt två timmar innan vi hittade krafter för att träffa de andra och ta oss ut för att käka middag :)

Nu när silvermedaljen är bärgad så tackar jag nog för mig på Lidingöloppet. Just nu känner jag ingen motivation att träna för att klara loppet på 2.10 eller lite bättre.
Nej, nu är det fullt fokus mot den sista tävlingen för säsongen (om jag inte väjer att springa Sylvesterloppet).
Tyvärr blev jag sjuk på måndagen efter Lidingö och det är först idag som jag känner mig pigg och kry igen för att kunna träna. Väljer att vänta till onsdag innan börjar springa igen. Hoppas kunna hitta krafter och fart så att jag kan komma under den där förbannade 37 minuters gränsen :)

Kretsloppet 2012 - Tid: 37-05 plats 36

Efter att jag skrivit förra inlägget började snuvan ge med sig. Det började kännas allt bättre som dagen gick.
Vågade inte ta ut något i förskott utan tänkte att snuvan kommer säkert senare på kvällen. Men skulle det vara så att den var borta skulle jag springa Kretsloppet.

När sedan kvällen kom och snuvan inte hade återkommit bestämde jag mig för att ställa upp och tävla dagen efter. Jag skulle göra mitt bästa och sedan se hur långt det kunde räcka. Jag var trött i kroppen men eftersom jag inte hade några andra förkylningssymtom så såg jag inga problem.

I helgen hade jag även besök av en kompis sedan gymnasietiden. Han var även bestman på mitt bröllop. Tyvärr kan vi inte träffas alltför ofta eftersom han bor i Bryssel.
Han skulle bli ett bra stöd under dagen och lugna mina nerver.

Kortare uppvärmning med lätt jogg och lite stretch innan loppet. Det är så jag brukar köra. Varken mer eller mindre.
Starten går. Känslan är att det inte går så fort. Första km stannar på 3.31. Blir omsprungen av många personer. Borde nog dra ner på tempot för att orka. Så blir också fallet och nästa km hamnar på 3.36
Fortfarande för fort. Saktar ner lite ytterligare men känslan är att det nu går för långsamt. Försöker hitta ett flyt i löpningen istället för att kika på klockan. Det går inget vidare och nu är jag nere på 3.50 på femte km. De negativa tankarna börjar flytta in i mitt huvud. Halva loppet kvar och kroppen säger till mig att den är trött. Riktigt trött. 18.20 går första halvan på.

Hittar rygger på Anneli Johansson från IK Ymer som jag följer nästan hela loppet. Nu flyter det på bra några par km. Medeltempot ligger på stabila 3.40 precis vilket skulle innebära att jag når mitt mål på sub 37 min.

När det är 2 km kvar börjar jag tröttna rejält. Har svårt att följa Johansson. Hon drar ifrån lite. Jag biter ihop och kommer ikapp. Det gör ont mentalt. Vid km 9 kommer det en rejäl uppförsbacke. Minns inte att den var så brant och lång förra året :) Det är stumma ben som med knapp styrfart tar sig uppför backen. Helt färdig
Jag blir tvungen att pusta ut på krönet. Vill ge upp. Vet inte hur många sekunder jag står där men fortsätter sen börja springa. Eller det går inte fort. Ser upploppet och jag drar på en rejäl spurt.

Sätter mig ner på huk i målområdet. De frågar om jag mår bra. Hallå, jag har sprungit 10 km :)
Stänger av min klocka på 37.06. Under några korta ögonblick tänker jag att sub 37 min ändå kanske hade gått vägen. Träffar min kompis som säger att Anneli Johansson gått i mål på 36.56 och slagit banrekord för damer med ca 50 sek. Där och då inser jag att mitt mål misslyckats.

Det blev trots allt ett personligt rekord med 16 sek. Mitt förra PB löd på 37.21 från samma tävling förra året.  

Vet inte om jag är nöjd elller missnöjd. Vet inte hur mycket mer jag hade kunnat prestera om jag hade fått en frisk vecka. Det går inte att veta. Nu ställde jag upp i loppet och då finns det väl inga bortförklaringar att komma med. Det är som det är.
Hade jag sprungit på 36.59 hade jag kanske varit lika nöjd/missnöjd eftersom jag vet att det finns mer att ta av. Jag hade inte varit nöjd med den tiden utan fortsatt jag bättre sub37 tider.

Mot nya bättre tider kämpar jag.

2012 - ett bedrövligt tävlingsår

Det har verkligen inte varit mitt tävlingsår. Känns riktigt tråkigt och lite uppgivet.

17 mars och det var dags för årets första tävling Vårloppet i Skatås. Tanken var att jag skulle kunna ta "grusåttan" under 30 minuter. Tyvärr fick jag ställa in eftersom jag var skadad. Det var en överansträngning i peroneus longus i foten som satte käppar i hjulet.

Istället såg jag fram mot Lerumsloppet 30 april. Dagen var kommen och jag kände mig i fin form trots att det var så pass tidigt på säsongen. En kompis skulle hämta upp mig i Mölndal. Men halvvägs hem till mig brakade hans bil sönder och vi kom aldrig i väg på tävlingen. Trist

Det var bara att fortsätta att träna inför nästa lopp. Nu skulle det dröja hela 2½ månad innan nästa tävling skulle gå av stapeln. Datumet var 14 juli och tävling i Varberg. Gick ut i planerat tempo men efter 4 km fick jag världens magknip. Stannade och fick gå. Där rök mina chanser till mitt stora mål i år - sub 37 min på 10 km. Kändes uppgivet. Fortsatte springa och tänkte iaf ta mig runt men efter ett par sekunder gav jag mig fan på att fortsätta dra på igen. Magknip ytterligare igen. Stannade och gick. Fan också. Typiskt att det ska hända just nu. Sen sket jag i allt och sprang med smärta sista biten. Klockan stannade på 37.52
Hade troligtvis klarat mitt mål om jag inte haft magknip.

Veckan efter åker vi upp till Sollefteå för att hälsa på mina föräldrar. Det arrangeras ett 10 km lopp som jag ställer upp i. Det gick hyfsat bra och banan bestod av både branta backar och härliga utförslöpor.
Eftersom jag är en starkare löpare i uppförsbackar än nedför tappar jag en del tid.
Men det var ändå en bra tävling för min del. Tyvärr var inte loppet 10 km utan 9750 m och min officiella tid på 35.57 kan jag ju inte räkna om till 36.40. Så ytterligare en plump i protokollet.

Imorgon är det Kretsloppet i Borås. En härlig bana som är som gjord för att sätta personliga rekord. Det här loppet har jag längtat efter. I fjol sprang jag här på 37.21 och slog mitt dåvarande rekord från Prinsens Minne månaden innan med 31 sekunder.
Det blir inget nytt personligt rekord i år. Förkylningen sätter stopp för planerna. Jag kanske hade kunnat springa imorgon men om jag ställer upp i en tävling vill jag kunna känna att jag kan ge allt.
Istället för att bara springa runt stannar jag hellre hemma. Allt eller inget är devisen för mig på tävlingar.

Jaha, vad finns det nu för tävlingar kvar. Halvmaran i Göteborg som går i oktober är en lättlöpt historia och även här finns stora chanser till personliga rekord. Det skulle i så fall bli min tredje halvmara i tävlingssammanhang någonsin.
2010 sprang jag i Stockholm på 1.30.38 Ifjol sprang jag Göteborgs halvmara på 1.24.00 och i år känns det som om jag har 1.20-1-22 i kroppen.
Nu är det inte jag som är orsaken till en DNS. Min fru har bokat in oss hos ett par kompisar som bor i Tranås den helgen. Det är vänner som också adopterat från det fantastiska landet Colombia.

Visserligen ska jag springa Lidingöloppet men det är egentligen en perifer tävling för mig. Visst är mitt mål att klara 2.14.59 men mitt stora mål i år har varit att klara sub 37 min på 10 km. 

Hittar ett lopp den 20 oktober som heter Sävedalsloppet. Ska det bli min stora chans till att nå mitt mål?
Eller får jag hoppas på bra före den 31 december på Sylvesterloppet? Just nu känns allt bara tungt när jag inser att det kanske bara bli pannkaka av allt och att det är 6 månader drygt kvar till 2013 års första tävling.
Träning, träning och träning .....

föräldraledig

Träningen går bra. Jag har nog aldrig varit i bättre form. Nu vill jag tävla för att se resultatet.

Ett tecken på att jag känner mig i bra form är att jag känner mig bekväm i farter kring 4.10 tempo. Det bästa passet den här veckan var nog en runda på 14 km där jag hade ett snitt på 3.53 min/km
Den snabbaste km gick på 3.36 min/km och långsammaste på 4.07 min/km

För drygt två veckor sedan hade jag ett riktigt fint pass också. Efter 7 km löpning bestämde jag mig för att köra snabbdistans över 5 km på tillbakavägen. De två första km var äckligt jobbiga och de negativa tankarna kom och jag försökte dra ner på tempot. Visserligen gick den tredje km lite långsammare 3.43 min/km men på den fjärde hade jag ökat igen. Det var som om kroppen hade vänjt sig vid den höga farten.
Sista km var en urladdning och som landade på 3.16 min/km. Gubben har lite fart i sig fortfarande.
Efter 18.07 min var jag klar. Kändes som ett bra kvitto att kunna göra strax över 18 min på träning.

I veckan som kommer blir även det en tuffare vecka. Intervaller, ett kortare långpass med fart, distans med inslag av backträning och lite annat smått och gott.Nästa vecka blir lite lugnare eftersom det är Kretsloppet den 15 september. Skulle sitta bra med ett personbästa så jag får fira ordentligt sen på kvällen. Vi har nämligen bjudit in till den årliga kräftskivan.

Eftersom det är min första dag som föräldraledig kommer jag ta mig ut med joggingvagnen en del framöver.
Vi har haft sju underbara veckor tillsammans men nu är det jag och Kakan på heltid ett tag framöver.
Jag är åter på jobbet i mitten av januari. Känns riktigt bra

snart comeback

Jag har hamnat i semestermode. Imorgon åker vi ut till en skärgårdsö och stannar en vecka. Min semester är nu slut men jag sörjer inte för det. På måndag börjar minföräldraledighet. Det ska bli riktigt kul, spännande och tufft såklart Träningen har gått bra på sistone. Slagit mängdrekord två veckor i rad med 83 km och 89 km. Senast igår sprang jag först lätt i 7 km där känslan fick styra. Hade planerat att springa fortare på vägen hem i ca 5-6 km. Det blev 5 km på 18.05. Stannade vid ett rödings i kanske 15-20 sekunder då jag hann hämta andan. Tyckte att de första 2-3 km var ruggigt jobbiga men 4 km var snabbare och jag avslutade sista km på 3.16 :) Nästa tävling är i Borås 15 sept över 10 km. Det var där jag slog mitt pers förra året med 37.21. Därefter följer Lidingöloppet och sen Göteborgs halvmara 13 okt. Hoppas kunna avrunda säsongen med några fina resultat. Hoppas ni som följer min blogg stanna kvar trots min frånvaro. Som sagt, snart åter med inlägg mer regelbundet

kort om de senaste tävlingarna

I Varberg 14 juli gick det inget vidare. Fick magknip efter 4 km. Började gå. Vet inte hur länge jag men jag började springa igen. Inte i tävlingsfart men fick igång benen i alla fall. Hade ont i magen under hela loppet men fick stanna ytterligare 2-3 gånger till. Fick till en bra avslutning på 3.31 min/km trots besvären.
Var så himla missnöjd när jag gick i mål. Tänkte bryta loppet och tappade gnistan. Sprang inte i tävlingsfart under ett par km. Vet inte hur mycket tid jag tappade.
I mål kom jag och en sluttid på 37.52
Förra året vid samma tid hade jag varit jättenöjd men nu kändes det inte alls bra. Eller tiden är bra efter omständigheterna men det är ju det perfekta loppet jag strävar efter.

I Sollefteå, i min uppväxort, var det tävling den 22 juli. Visste på förhand att loppet inte var 10 km.
Svaret som jag fick av tävlingsledningen var att många hade sprungit fel tidigare och därför var det omotiverat att ha full längd på tävlingen. Märkligt svar.

Första 500 var flacka och sedan kommer en stigning som varar drygt 2 km. Därefter en del utför i 1.5 km.
Det jag förlorar i uppförsbackarna tar jag aldrig igen på utförslöporna känns det som. Jag är riktigt dålig på att springa i nedförsbackar.
Jag och en annan kille turades om att dra på första varvet. Du tappar en del tid (inte så mycket men ändå) när man saktar in för varandra och sedan ska hitta farten igen. På andra varvet fick jag dra i drygt 1,5 km över en bro med blåst eftersom min följeslagare vägrade hjälpa till. Här var jag riktigt trött. Sedan inför nedförsbacken på andra varvet hade jag ingen chans att hänga på.

Försökte trycka på de sista kilometerna men hade ingen riktig kraft eftersom jag var trött och stum i benen. Min Garmin stannade på 9.77 km och 36.04.
Den officiella tiden blev 35.57. Har svårt att värdera detta eftersom det trots allt inte är 10 km.
Troligtvis hade jag gjort en bit under 37 min.

Vet att kapaciteten finns där för en tid under 37 min och kanske låga 36 min om jag har en riktigt bra dag.
Nästa tävling är Borås 15 september. Det var där jag slog personligt rekord på 10 km förra året med 37.21
Så det är en snabb bana så jag hoppas kunna putsa den tiden ytterligare.

Tillfälligt avbrott

Just nu har jag ingen lust att skriva. Känns som att drt bara blir en massa upprepningar. Sedan natten mellan onsdag och torsdag är vi uppe i Norrland och hälsar på sida av familjen. Det är kul att träffa sin familj igen och andas det det lugna här uppe. Livet går inte fort och det är så skönt. Det har inte blivit så mycket träning på slutet eftersom jag haft två helger med tävling. Det har varierande upplevelser. Jag har inte varit direkt nöjd men det är jag å andra sidan nästan aldrig. Jag har påbörjat min andra semestervecka av fem. Därefter är jag föräldraledig fram till januari. Jag kommer alltså inte gå tillbaka till jobbet på 6 mån. Det känns lite märkligt faktiskt. Bet inte hur frekvent jag kommer skriva inlägg framöver. Eller så kanske jag lägger ner helt och hållet. Ni får gärna följa mig på Twitter eller instagram. Heter Miqloh på Twitter. Välkomna

formtopp

I torsdags så släppte det. Lille killen släppte taget om trädgårdsmöblerna och gick mot mamman. Nu vill han bara gå och gå. Han är som en maskin för tillfället. Det är helt underbart att se. 


Tror nog inte att jag har känt mig i bättre form på träning. Att springa i 4.10 fart under en längre sträcka börjar bli behagligt.

Det viktiga är att kunna prestera på tävling men bra känsla på träning är en god förutsättning.

Veckan som gick var även den en bra träningsvecka dryga 70 km löpning. På grund av annat i kalendern så startade inte veckan förrän på onsdagen.
Med ryggsäcken och några extrakilon sprang jag både till och från jobbet. Tog en extra runda på hemvägen för att kompensera de uteblivna kilometerna tidigare under veckan.

På torsdag var det intervalldags. Fick sällskap av en bekant som tränar triatlon och som är riktigt grym på tävling. Vi körde 8 x 800 meters intervaller. Ville inte köra max men med A flåsande i ryggen så gick det inte att undvika att skruva upp tempot :)

Vi hade 1 minuts vila mellan repetitionerna förutom på den sista då jag hade 1½ minut då jag var slutkörd. Det blev bra tider genomgående

På lördagen körde jag ett fartpass över 15 kilometer. Sträckan som har blivit en ny favorit.
Jag hade en plan att dela upp passet i 3 block. Första 7,5 kilometerna skulle vara med fart (i snitt 4.15 min/km). Nästa 5 km skulle gå lite långsammare (4.30 min/km) och 2.5 km skulle vara nedjogg.

Block 1 (7.5 km): 4.48/24/20/10/09/02/3.53/57
Block 2 (5.5 km): 4.23/12/05/09/3.56/57

Planen funkade inte riktigt. Jag var inne i ett skönt flyt så block 2 gick hyfsat fort ändå.

Igår sprang jag 22 km. Hade sällskap av Niklas, som jag kör intervaller med rätt ofta, och Frida som var en ny bekantskap. Blev riktigt imponerad av Frida som drev upp tempot och låg i täten under stora delar av passet. Hon har ett PB på 10 km som är 42.30 och halvmara på 1.31 nånting. Så hon var riktigt vass. Hoppas kunna springa mer långa pass med dessa personer. Jättekul att hitta nya löparkompisar

Jag var stel i baksida lår under stora delar av passet. Men vi hade ett skönt flyt så jag försökte tänka bort det stela. Snittempot blev 4.44 min/km

Nu blir det en lugnare vecka för att hitta formen till Varberg på lördag. Hoppas ni håller tummarna.

stapplande steg

Nu är det snart på gång. I fredags när vi var hemma hos vänner släppte mycket av Kakans försiktighet till att gå själv. Han började släppa taget om oss och stappla själv ett par steg.

Jag smälter inombords när jag ser hur glad och stolt han är över sig själv när han inser att han faktiskt kan gå själv utan stöd.

Nu dröjer det inte länge innan han kan gå på egen hand.

Igår gav jag mig ut på ett långpass helt på egen hand. När klockan var 8.00 började jag springa mot Röda Sten. Det var inte det egentliga målet utan jag tänkte vända hemåt efter 12.5 km och då råkade Röda Sten vara vändpunkten.

Väl framme vid vändplatsen tog jag 3 minuters vila bara för att blicka ut över vattnet och hämta hem tankar om hur fantastiskt bra jag mår för tillfället. Jag har en fantastisk familj, härliga vänner och träningen går bra. Vad mer kan jag önska?

Jag var även tvungen att ställa om min Garmin för autoetapp vilken jag brukar ställa ifrån när jag springer intervaller på bana.
Hotfulla moln började komma in över land från havsbandet. Hade jag tur skulle jag slippa regnet (även om det egentligen inte bekymrar mig allt för mycket)

Tanken var att slå av på takten lite men jag hade ett skönt flyt i löpningen. Det är främst flåset som känns riktigt bra. Jag orkar hålla ett högt tempo under en längre tid.
Benen däremot känns fortfarande lite tunga eftersom jag tränat på rätt bra, enligt mina mått mätt, under några veckor nu.
När det var ett par km kvar innan jag var hemma så kom den riktigt tröttheten i låren och regnet började ösa ner. Började fokusera allt mer på att jag snart är hemma och får byta om till varma kläder.

Väl hemma kom den härliga träningströttheten. En riktigt god känsla och jag insåg att jag trots ett uteblivet löppass i lördags fick ihop 63 km.

12.5 km - 4.18 min/km

4.18/08/12/04/05/03/10/3.59/54/4.04/08/03/3.53

flytintervaller

Igår när jag vaknade kände jag hur hela kroppen skrek NEJ när jag tänkte att jag senare på eftermiddagen skulle köra 1000 meters intervaller.

Känslan höll i sig under hela dagen. Var inte alls träningssugen. Eller löpträna ville jag men intervaller kändes oerhört jobbigt.

Men väl framme vid Åby idrottsplats var det bara att bita ihop. Efter en kortare uppvärmning körde jag igång. Tänkte på en kompis ord om att inte gå ut i maxfart utan hitta en bekväm intervallfart. Hellre lite lägre tempo och fler intervaller.

Med hans ord i min skalle öppnade jag första tusingen på 3.44 min/km. Lite väl sakta tyckte jag. Min plan var att köra 7 stycken intervaller. När jag väl bestämt mig för ett antal så är det just det antalet jag siktar och fokuserar mot.

Fick lite mer fart i de övriga repetitionerna. Inte max men ett flyt i löpningen.
3.44/3.30/3.29/3.29/3.26/3.27/3.22

Idag ytterligare en vilodag för att imorgon springa 10-12 km med joggingvagnen och på söndag ett längre pass på ca 25 km.
Det blir ytterligare en bra träningsvecka för mig med ca 7 mils löpning. Det blir ytterligare en för mig tuffare vecka och därefter lite nedtrappning inför Varbergsloppet 14 juli.

mot sub 37 på 10 km

Det som känns bra med löpningen just nu är att trots tunga och trötta ben visar klockan fina km tider. Undrar i mitt stilla sinne var detta kan sluta när jag tävlar och förhoppningsvis har pigga ben?

Så var känslan igår. Jag var trött i låren efter ett roligt fartlekspass på måndagen där det gick undan (enligt min förmåga). De första 5 kilometerna var det mer löpning, kontrollerad flytfart medan jag försökte få till lätt jogg de resterande 7 kilometerna.

Har inte överfört tiderna från Garmin till Funbeat ännu för gårdagens pass.

Fartlekspasset, som helt plötsligt blivit till en liten favorit, inleddes med 1 km uppvärmning.
Därefter var tiderna 4.02/17/02/3.56/46/4.23/17/21/3.45/4.45/15/3.35
Efter 5 hyfsat snabba km ville jag ta det lite lugnare 3 km och därefter göra en fartökning för att sedan gå ner i styrfart igen. Tanken var att avsluta riktigt snabbt innan nedjogg.
Positivt att jag kan avsluta den 14:e km i 3.35 fart.

Hej hopp. Jag känner mig i rätt bra form tidsmässigt. Lite mer finns att önska vad gäller känslan i kroppen. Hoppas kunna hitta den i tid för tävlingen.
Tanken var att träna lite tuffare än normalt, inte nödvändigtvis mer mängd, ett par veckor innan min första tävling på 10 km för året.

Tror ni jag gör 36.59 i år på 10 km som kanske är det största målet för året. 

åter till det normala

Förra veckan startade jag träningen på tisdagen med löpning hem från jobbet. Det blev 14 km med fart. Medelhastigen blev fina 4.12 min/km

På onsdagen var jag trött i benen men bestämde mig ändå för att springa till jobbet. Det blev ingen extra runda utan ganska precis 8 km. Det gick tungt men ändå visade klockan hyfsade km tider.

Torsdag och det var dags för intervaller. 3x1000 + 3x800 + 3x600 + 3x400 m med 400 meters joggvila. På de sista intervallerna orkade jag inte ens med att jogga utan körde stå- och gåvila :)
Tanken är att mina 1000 m intervaller skulle gå i 3.40 fart. Det gick lite fortare än så.
När jag väl öppnat med en lite högre fart har jag svårt att sedan sakta ner.



1000 m - 3.30, 3.31 och 3.27 min/km

800 m - 3.28, 3.26 och 3.20 min/km

600 m - 3.18, 3.18 och 3.17 min/km

400 m - 3.07, 3.10 och 2.55 min/km

Trots att jag inte orkade genomföra passet exakt som planerat känner jag mig hyfsat nöjd. Det var riktigt jobbigt att springa intervallerna själv.

På fredagen var det vilodag och midsommar. En av min frus systrar med pojkvän var hemma hos oss. Vi åt en sen sillunch och sedan var vi alla supermätta så det blev aldrig någon grill på kvällen.
För att få bort all mat och gotta jag stoppade i mig på fredagen och lördagen körde jag ett fartlekspass på söndagen. Kilometertiderna var allt från 4.50 ner till 3.50 i en salig blandning. Riktigt kul!

Summerar veckan till 51 km löpning. Mer till normala träningsmängder igen :)

mängdrekord v. 24

Vecka 24 innehöll löpning 6 dagar i följd. Dagarna efter var kroppen lite stel och öm. Precis som det ska vara alltså när jag har sprungit 81.19 km på en vecka.

Det innebär ett nytt personlig mängdrekord för mig under en vecka. Det förra rekordet är från maj förra året och innehöll 77.52 km

På torsdagen bytte jag ut McMillans tredje nyckelpass för att istället få sällskap på en annan typ av intervaller. Vi körde 2x2000 + 2x1000 + 2x800 + 400 m med 400 meters joggvila.
Vi turades om att dra vilket var nyttigt för mig då jag har en tendens att springa mina intervaller lite för fort.

Medelhastigheten blev 3.40/3.44/3.37/3.34/3.28/3.28/2.55

Kändes hyfsat bra. Lite trött på fjärde repetitionen men i övrigt flöt det på bra. Tvåtusingar är tuffa mentalt att köra själv och jag är tacksam för sällskapet.

Vecka 25 inleddes med en vilodag. Förutom ett pass på ca 20 km och ett pass över 15 km (fartökning alt. fartlek) funderar jag på 800 eller 1000 m intervaller och en snabbdistans.
Kan nästan lova att det inte blir något nytt mängdrekord. Men lika fullt kommer jag att ha roliga träningspass.

jobbiga snabbdistans

Som jag skrev i förra inlägget blev det ett par dagars vila efter tävlingen i onsdags.

Det var först på söndagen som jag sprang igen. Det blev lite drygt nio km i lätt tempo. Det blev ytterligare en dags vila på måndagen. På tisdagen körde jag ett morgonpass. Jag hade lätta ben trots den tidiga timman. Det fanns inget att tveka på utan jag drog iväg på 11 km i 4.15 tempo. En jättehärlig start på dagen.

Igår hade jag planerat in snabbdistans. Det är ett av de pass som jag verkligen ogillar. Jag älskar att springa men att på träning springa så fort har jag svårt för. Intervaller går jättebra för då har jag vila mellan varje repetition.

Efter 3 km uppvärmning var det bara bita ihop för 5 tuffa km i planerad 3.50 fart.
Första km gick hyfsat "lätt". Kikar på klockan och ser att den stannar på 3.38
Andra km blev desto tyngre men ändå ett par sekunder under planerad fart.
Nu fick jag ett par sekunders vila vid ett par tillfällen eftersom jag blev tvungen att stanna vid trafikljus.
Tre kilometer kvar och jag tittade på klockan allt oftare. Inte för att hålla min fart utan jag ville bara att passet skulle ta slut. Det är slitigt att springa snabbdistans men ändå kändes det kontrollerat och bra även om jag var helt slut när passet var klart. De sista km slutade med 3.40/3.36 och 3.35.
Därefter hade jag ett par km nedjogg/hemjogg. När jag väl var hemma mötte jag min fru och Kakan i dörren. Jag gav sonen mat och sedan tog vi en tur med joggingvagnen på 5 km.

Allt som allt blev det en riktigt bra träningsdag igår med 15 km löpning. Love it

var tog bebisen vägen?

Efter onsdagens tävling över 5 km tog jag det lugnt ett par dagar. Orsakerna var många; lathet, kalasbestyr och vila.

I lördags fyllde vår son 1 år. Alla som är föräldrar säger att tiden går så fort. Jag kan verkligen hålla med. Var tog alla månader vägen? Kakan var 5 månader precis när fick honom i vår famn första gången. Han var rund som en boll och kunde knappt hålla upp huvudet.

Sedan vi kom hem från Colombia har han utvecklats jättemycket. Nu kan han snart gå och han har vuxit i sin kostym lite bättre. Han har bara gått upp nåt kilo men vuxit flera centimeter. Det är först nu som vi börjar se att han är en egen individ, med en vilja av stål.

Han är en fantastisk liten kille. Nästan alltid glad. Gråter väldigt sällan. Han tar saker med ro och är väldigt social. Han är lätt att natta, äter bra och utvecklas normalt. Vad mer kan vi begära. Sedan hör det väl till, i den här ålder, att han blir jättearg när det ska torkas av kring munnen, byta blöja och ta på sig kläder :)

Vi hade ett fantastiskt kalas. Vänner och bekanta samlades i vår trädgård. Barnen hade fiskdamm och de vuxna fikade och grillade. Kakan fick ingen tårta utan istället fick han plättar med grädde och mosade jordgubbar. Gissa om han gillade det? :)

Vid kalas och andra högtider är det med sorg i hjärtat att inte mina föräldrar kan vara med.
De bor 90 mil bort och vi träffas allt för sällan. I sommar åker vi upp och då ska Kakan få träffa farmor och farfar för andra gången. Undrar om han känner igen dom?

mjölksyra och blodsmak

17.48 över 5 km. Ett av mina mål för året infriades redan på den första tävlingen. Skönt

Platsen var Uddevalla och den lilla tävlingen Strandjoggen. En liten tävling men med väldigt bra sluttider tidigare år. Så även detta året där vinnaren gick in på 14.55

Det blåste en hel del längs med vattnet men annars var det en riktigt härlig dag. 

Jag är nöjd med tiden men loppet kunde ha disponerats bättre. Gick ut alldeles för tufft de första km. Tror att första km passerades på 3.08, andra km på 3.18 eller nåt sånt. Den tredje km kan ha gått på dryga 3.20. De två sista km försökte jag bara hålla i och se till att medeltempot inte gick över 3.35.

Kändes som jag inte fick till något bra löpsteg. Tröttheten gjorde att det blev mer av en kämpastil än ett snyggt löpsteg. Det var som om fötterna inte riktigt visste var de skulle landa. De hamnade på nåt sätt i otakt (om det nu är möjligt) =) 

När det var ett par hundra meter kvar av loppet kom en fin liten uppförsbacke. Kroppen skrek åt mig att stanna men reptilhjärnan sattes in och jag kämpade mig uppför i ett tempo som kändes så långsamt. Sedan en utförslöpa och sen svängde vi upp mot målet igen.
Hade inte riktigt koll hur långt jag hade kvar innan backen men det var bara att bita ihop trots att mjölksyran började komma.

Efter målgång kände jag den härliga blodsmaken. Försökte hitta min fru och min svägerskas sambo. Gick runt lite planlöst i målområdet. Hämtade nåt att äta. Satte mig ner. Reste mig upp. Letade runt. Efter ett par minuter hade jag återhämtat mig så pass att jag kunde tänka mer klart :)

Äntligen kunde jag komma i väg till årets första tävling. Det var nog meningen att jag skulle springa just den här tävlingen. Undrar hur länge jag kan fortsätta att pressa tider?
Egentligen har jag bara misslyckats på en tävling och det var i Falkenberg över 10 km. Varmaste dagen på året som inte min kropp klarade av.

Vetskapen om att jag brukar kunna prestera på tävling borde ge mig bättre självförtroende och en tro på mig själv. Tyvärr är så inte fallet. Det är inte bara att ställa om. Det sitter så pass djupt inom mig.

Idag unnar jag mig en vilodag även om jag hade planerat att springa. Vi tar det imorgon istället. Nu siktar jag vidare mot sub. 37 min på 10 km. Kanske kommer det redan i Varberg 14 juli som är nästa tävling.

i tänkt tävlingsfart

Ett tufft intervallpass väntade mig på fredagseftermiddagen. 3000 m + 4 x 1500 m i tänk tävlingsfart på 10 km.

Vad menas då med tänkt tävlingsfart? Är det den fart jag hade när jag slog personligt rekord på Kretsloppet med 37.21 eller är det en fart som jag önskar hålla när jag vill gå under 37 minuter någon gång den här tävlingssäsongen?

För mig innebär tävlingsfarten 3.39 min/km och en sluttid på 36.40. Det är den fart jag har tränat inför på alla intervallpass. Rätt eller fel?

Som sagt, ett tufft intervallpass skulle genomföras. Ensam. Aldrig lätt att genomföra dessa pass utan draghjälp eller peppande ord.

Mina hållpunkter för varje 400 m är att jag ska göra dessa under 1.30 min. Gick ut i ett, som vanligt, i ett alldeles för högt tempo. När jag väl är uppe i ett visst tempo på bana har jag svårt att slå av på takten. Så jag fortsatte att kämpa i blåsten. Det var riktigt kämpigt och till slut vek jag ner mig. Hade tydligen inget pannben eller djävlar anamma i mig. Fail!

Jag klev av efter 2000 m och en tid som stannade på 7.04 min. Visst, jag orkade inte hålla farten men den var ändå 8 sek snabbare per km än tänkt tävlingsfart. Men sånt kan jag inte se. Just då existerar bara nuet.

Nästa del i passet är 4 x 1500 m. Även det tuffa intervaller men på nåt sätt mer lätthanterligt. Även här har jag 1.30 min per 400 m som riktmärke.
Här var det 3 - 5 minuters vila mellan varje repetition. Jag lade mig på 4 minuter.

5.12 min (3.28 min/km), 5.14 min (3.29 min/km), 5.12 min (3.28 min/km), 5.08 min (3.25 min/km) 

Dessa intervaller gick bättre men kände mig lite stel i vänster baksida lår och lite i fotleden på samma ben. Kändes som jag inte kunde gå får fullt.

Eftersom jag är en tjurig karaktär, i alla fall när det kommer till vissa delar, ville jag få ihop 9 km intervall som var planerat. Nu fick det bli en modifierad variant. Så jag avslutade med en tusing i 3.20 fart.

I helgen har jag tagit det lugnt från löpningen både enligt plan och av mer lathet. Så är livet


121110976543218