minnet

Att det ska vara så svårt att komma ihåg alla saker jag behöver när det är dags för transportlöpning.
Idag var det min ständige följeslagare som jag glömde, Garmin.

Nu sitter jag här och funderar hur jag ska lösa morgondagen. Ska jag springa till jobbet eller hem?
Ska jag ta cykeln eller bussen? Vad behöver jag ta med mig? Ombyte? Löparryggsäck?
Orkar inte packa väskan just nu vilket kommer att resultera i att jag imorgon bitti yrar runt och slänger ner lite saker i väskan. Sedan kommer det visa sig att jag glömt nåt nödvändigt ....

Löptruen hem gick bra utan min Garmin. Känner min kropp och det löptempo jag håller ganska bra så jag skulle gissa på att det var en tur i 4.35 tempo.
Körde i ett par äldre Saucony som jag glömt bort att jag hade. Gick hur fint som helst att springa odubbat även idag.

Snart är jag sugen på att sätta mängdrekord över en vecka. Jag har faktiskt aldrig sprungit mer än 76 km på en vecka. Nu är det snart dags att ändra på det, bara för sakens skull.

att ge sig själv cred

Jag är urusel på att ge mig själv en klapp på axeln och vara nöjd. Det är något som jag ständigt arbetar med och frågan är om dessa tankar någonsin kommer att försvinna helt och hållet.

Idag tänker jag tillbaka på långpasset i lördags. Tro det eller ej men jag känner mig nöjd med passet. Det blev 28,5 kilometer i ett vintrigt Göteborg.
Temperaturen var alldeles lagom och det fungerade hur bra som helst att springa odubbat.

Benen var lätta. Konditionen finns det inget att klaga på. Visste inte att det skulle bli så här "lätt" att komma tillbaka till någorlunda form efter 7 dekadenta veckor utan någon träning att tala om.

Efter ett par veckor på hemmaplan och rutinerna börjar komma allt mer känner jag att ca 6 mil i veckan är vad jag hinner med.
Den styrka jag kör får bli framför TV:n på vardagsrumsgolvet eller ruskigt tidiga mornar på gymmet.

Det känns helt enkelt bra igen. Jag blir en bättre pappa, make och kompis när jag får träna. Det tjänar hela familjen på.

vardagen rullar på

Ber om ursäkt för att det går lång tid mellan inläggen.

Även förra veckan har gått bra träningsmässigt. Det har blivit både ett backpass, långpass och transportlöpning.

Lördagar innebär samling i Skatås för långlöpning. Vet inte hur många långpass det hade blivit om inte den här gruppen hade funnits. Har lärt känna många och trevliga personer i åldrarna 19 - 40 år. Inte ofta som man kan umgås med personer där åldersskillnaden är så stor. Hur kul som helst.

Har haft en del att göra på jobbet i samband med terminsstarten på universitetet. Det är härligt att studenterna är tillbaka i huset igen. Synd att jag inte träffar dom så ofta. Det är studenterna som gör jobbet kul att gå till.

Den här veckan blir det mindre löpning eftersom mina föräldrar kommer och hälsar på. Det var längesen vi sågs och det ska bli jättekul att ses igen.
Mindre kul är att vi bor på 57 kvadrat och det lite trångt som det är nu.
Min fru är väl inte lika entusiastisk att vara deras sällskap på dagarna när jag jobbar. Men min fru är förstående och klok som inser att det handlar om ett par dagar.

Kakan mår bra. Han är glad och frisk förutom en envis hosta. Den är astmatisk men med ny "svensk" medicin hoppas vi på förbättring.
Tänk vad tiden går fort och vad mycket som har hänt under de här månaderna. När vi fick Kakan kunde han inte rulla runt eller hålla upp huvudet särskilt länge.
Nu sitter han jättebra, "pratar", rullar runt, och går när vi håller han i händerna.
Att krypa verkar han inte vara prio 1 för honom. Eftersom han är rund och go kanske det hindrar honom?

Vistelsen i Colombia känns avlägsen. Igår packade vi ner de minnessaker som han fått från sin biologiska familj och fostermamma, de kläder som han hade på sig när vi fick honom och Colombiaminnen som vi köpt till honom för framtiden.
Det var känslosamt och det kom några tårar.
Jag saknar Colombia jättemycket och hoppas att vi kan resa dit om när Kakan blivit lite större.

Träningsvecka: 5


Antal träningspass: 5 st

Total tid: 345 min

Antal dagar av träning: 4


Löpning:

Antal löppass: 4

Sträcka: 53,81 km

Total tid: 255 min

familjeliv och löpning

Det har varit en riktigt bra träningsvecka. Har sprungit lite drygt 6 mil och det har känts bra med ökningen. Mitt mål för året är att göra ungefär 5 mil i veckan.
Då ska nog familjelivet och löpningen kunna samsas.
Nu har jag kunnat springa till eller hem från jobbet. Någon dag har det även blivit en tur och retur resa. På så vis har jag kunnat få ihop 8/16 "gratis" km.

I helgen har vi varit och ätit brunch på Nääs fabriker. Det var där vi tillbringade vår bröllopsnatt för drygt 2½ år sedan. Det var kul att återse platsen igen.
Brunchen var god men dyr fast det var värt varenda krona.

Apropå brunch minns jag en händelse för nåt år sedan. Vi skulle på ett 2- års kalas och innan passade vi på att käka en brunch. När vi kom till kalaset sa pappan lite spydigt "sånt kan man göra när man inte har barn". Jag tog det som en förolämpning men valde att inte säga nåt just då.
Det lät som ett straff att ha barn. Minns att jag tänkte att sån skulle jag aldrig bli. En förälder som ofta klagar inför andra hur trötta de är eller att de minsann aldrig kan göra vissa saker. 

Så igår var vi och käkade brunch med en 7- månaders bebis som inte tycker det är kul att sitta stilla för länge. Det gick hur bra som helst. Han fick smaka på en massa olika smaker och skötte sig exemplariskt.

Jag är beredd att hålla med om att vissa saker är svårare att göra med barn.
Det är en fråga om hur svårt och krångligt man tycker det är. Provar du inte vet du inte heller om det fungerar.

I helgen har kakan fått se snö för första gången. Att åka pulka tyckte han var riktigt kul. Just nu är det roligaste han vet att stå upp och ta små små steg när vi håller honom i händerna. Han ser riktigt mallig ut när han står upp.
Vi funderar om han kommer att hoppa över krypstadiet.
Det är häftigt att se hur han utvecklas.

Träningsvecka:4


Antal träningspass: 8 st

Total tid: 480 min

Antal dagar av träning: 6


Löpning:

Antal löppass: 5

Sträcka: 63.68 km

Total tid: 295 min

löpning i mörker

Mörkt, halt och lite blött. Lockar det till löpning? För mig spelar inte väderleken så stor roll. Det brukar vara mitt allmäntillstånd som avgör om jag är sugen att träna eller inte. Nästan jämt är jag träningssugen. Idag var inget undantag.

Tanken var att köra lätt distans över 10 km. Benen ville dock annorlunda. Kände mig pigg så jag bestämde mig för intervaller med fartökningar. Började med 3 km tröskelfart, 1 km lätt jogg, 2 km med ökad fart, 1 km lätt jogg, 1 km i halvmarafart och som avslutning 2 km ned jogg.

Kort och gott ett härligt pass trots mörker, halka och fukt.

löpning i mörker

Intervall 1: 4:44, 4,20, 4,08
Intervall 2: 3,52, 3,57
Intervall 3: 3,54
Löpningen börjar gå allt bättre efter det ofrivilliga uppehållet.

allt mer mot normaltillstånd

Det var några tuffa första dagar. Dels att vara borta från sonen så mycket som jag faktiskt blir när jag måste arbeta.
Det kommer ta ett tag innan rutinerna satt sig. Blir väldigt intensivt när jag kommer hem eftersom jag vill vara nära och leka så mycket som möjligt.
Såklart blir det tufft för den lille också. 
Men det är en obeskrivlig känsla att se hur glad han blir när jag kommer hem.

När jag kom till jobbet på måndag morgon hade jag absolut ingen aning var jag skulle börja. Det fanns naturligtvis hur mycket som helst att göra men handlingsförlamningen slog till.
Som en ursäkt kan det sägas att det är flertalet som gjort mina arbetsuppgifter medan jag varit bortrest. Alla har gjort på sitt sätt och inte på det sätt som jag vill ha det. Så hela förra veckan var ett försök att hitta tillbaka i rätt spår igen.
Kommer med all sannolikhet att dyka upp en massa frågetecken framöver.

Träningen har också varit tuffare än på länge. Det är nu mer än 10 veckor sedan jag sprang så pass mycket som jag gjorde under förra veckan.
Drygt 5 mil är en ganska normal träningsvecka och det känns skönt att vara tillbaka med en normal träningsdos. När rutinerna satt sig lite mer kommer träningen förhoppningsvis bli mer strukturerad också.

Det pass som jag är mest nöjd med är backintervallerna jag körde själv på fredagkväll. Karaktär att ge sig ut vid fredagsmysdax och köra backe så man näst intill är spyfärdig. Det kommer ge resultat sedan på säsongens tävlingar :)

 backar

Träningsvecka: 3


Antal träningspass: 7 st

Total tid: 340 min

Antal dagar av träning: 5


Löpning:

Antal löppass: 4

Sträcka: 53.5 km

Total tid: 275 min

då var man tillbaka igen

Det var med stor sorg i hjärtat som jag lämnade hemmet imorse. Första arbetsdagen på nio veckor. Tiden hade stått stilla. Kontoret var orört och universitetets atmosfär var densamma.

Trots allt har det gått ganska bra idag även om det varit en hel del förvirring och jag inte riktigt vetat vad jag ska börja nånstans. Kommer att ha telefonen avstängd några dagar till för att få den ordning jag vill ha.

På förmiddagen fick jag ett mms av min fru med en bild på sonen från tvättstugan. Han var fascinerad av tvättmaskinen som gick runt runt. När jag såg bilden på hans fantastiska leende kom det ett par tårar av saknad.

Väl hemma igen fick jag lite kvalitetstid med sonen. Vi lekte och hade det skoj.

Dagens träning blev lite allmän styrka i vardagsrummet med armhävningar, dips, situps, tåhävningar och lite biceps. Gott nog för idag.
Imorgon ska jag springa hem från jobbet för första gången. Återkommer om det.

nystart - igen

Magsjukan tog slut på mina krafter trots att den inte varade särskilt länge. Jag var helt slut i 3 dagar.
Därför behövdes det en ny komma igång jogg. Trots lite träning under de senaste 9 veckorna och magsjuka till trots så kändes benen väldigt lätta. Flåset däremot kändes inte lika bra.

Det blev 10 km i hyfsat tempo (45.18). På fredag lockades jag med till Safjället av ett par nyblivna löparvänner för att köra intervaller 2.4 km x 3 där varje varv skulle gå lite fortare än det föregående.
Jag tog ca 45 sekunders vila mellan varje runda. Det kändes bra och kunde hålla hyfsad fart i det kuperade spåret.Är glad att jag tog mig ut på denna jobbiga intervall. Annars hade jag bara kommit med en massa undanflykter om att jag varit otränad.

Idag lyckades jag även klämma in ett medelhårt distanspass över 10 km. Även idag hade jag lätta ben men flåset är det fortfarande dåligt ställt med.

Nu kan det bara bli bättre!

Har funderat lite på hur jag ska lägga upp träningen de närmaste månaderna (tre månader). Det jag kommit fram till är att det blir ungefär 4 pass i veckan fördelat på följande sätt
Långpass, långa intervaller, backträning och progressiva distanspass.
Dessutom kommer det bli lite styrka och löpskolning.

åter till verkligheten

Vad har hänt sen sist? Vi har njutit av att vara tillsammans. På måndag börjar jag arbeta igen.
Vi försöker lära känna vår kille på hemmaplan. När man tror sig hittat en viss rutin så ändras den snart igen :)

Det känns oerhört ledsamt att börja jobba. Det var nästan så att jag höll på börja gråta att jag inte kommer få se honom lika mycket nu 6 månader framöver. F-n det är ju ungefär lika lång tid som han har funnits till.

Dagen efter nyårsaftonen, som firades i stillhet med god mat, blev både jag och min fru dålig. Både kräkningar och diarré. Vet inte om det var vinterkräksjukan, som jag aldrig tidigare haft, eller matförgiftning av pilgrimsmusslorna. Hur som haver var jag så slut i söndags att jag knappt orkade stå upp.
Nu mår jag bättre och har hunnit komma igång igen med löpningen.

Sonen har haft diarré alternativt lös i magen samt feber. Han har varit gnällig och haft svårt att komma till ro.
Vi misstänker att det även är tänder på G.
De sista tre nätterna har varit tuffa. Han har vaknat vid midnatt och varit gnällig, skrikit och gråtit. Febern har gjort hans nattsömn orolig. Så min fru har tagit honom i bärselen och vyssjat, sjungit och tröstat. Efter gråt- och skrikkavalkad på ca 90 minuter så har han somnat.

Sedan vi kom hem har det varit jetlag ett par dagar, feber, diarré, tänder tror vi och nålstick hos sköterska. Det har varit tuffa veckor men ändå helt fantastiska eftersom jag får vara med honom så mycket.

Imorgon är det åter till den riktiga verkligheten! Efter nio veckor sitter jag åter på universitetet igen.
Tur att jag gillar mitt arbete bland alla studenter!