Kretsloppet 2012 - Tid: 37-05 plats 36

Efter att jag skrivit förra inlägget började snuvan ge med sig. Det började kännas allt bättre som dagen gick.
Vågade inte ta ut något i förskott utan tänkte att snuvan kommer säkert senare på kvällen. Men skulle det vara så att den var borta skulle jag springa Kretsloppet.

När sedan kvällen kom och snuvan inte hade återkommit bestämde jag mig för att ställa upp och tävla dagen efter. Jag skulle göra mitt bästa och sedan se hur långt det kunde räcka. Jag var trött i kroppen men eftersom jag inte hade några andra förkylningssymtom så såg jag inga problem.

I helgen hade jag även besök av en kompis sedan gymnasietiden. Han var även bestman på mitt bröllop. Tyvärr kan vi inte träffas alltför ofta eftersom han bor i Bryssel.
Han skulle bli ett bra stöd under dagen och lugna mina nerver.

Kortare uppvärmning med lätt jogg och lite stretch innan loppet. Det är så jag brukar köra. Varken mer eller mindre.
Starten går. Känslan är att det inte går så fort. Första km stannar på 3.31. Blir omsprungen av många personer. Borde nog dra ner på tempot för att orka. Så blir också fallet och nästa km hamnar på 3.36
Fortfarande för fort. Saktar ner lite ytterligare men känslan är att det nu går för långsamt. Försöker hitta ett flyt i löpningen istället för att kika på klockan. Det går inget vidare och nu är jag nere på 3.50 på femte km. De negativa tankarna börjar flytta in i mitt huvud. Halva loppet kvar och kroppen säger till mig att den är trött. Riktigt trött. 18.20 går första halvan på.

Hittar rygger på Anneli Johansson från IK Ymer som jag följer nästan hela loppet. Nu flyter det på bra några par km. Medeltempot ligger på stabila 3.40 precis vilket skulle innebära att jag når mitt mål på sub 37 min.

När det är 2 km kvar börjar jag tröttna rejält. Har svårt att följa Johansson. Hon drar ifrån lite. Jag biter ihop och kommer ikapp. Det gör ont mentalt. Vid km 9 kommer det en rejäl uppförsbacke. Minns inte att den var så brant och lång förra året :) Det är stumma ben som med knapp styrfart tar sig uppför backen. Helt färdig
Jag blir tvungen att pusta ut på krönet. Vill ge upp. Vet inte hur många sekunder jag står där men fortsätter sen börja springa. Eller det går inte fort. Ser upploppet och jag drar på en rejäl spurt.

Sätter mig ner på huk i målområdet. De frågar om jag mår bra. Hallå, jag har sprungit 10 km :)
Stänger av min klocka på 37.06. Under några korta ögonblick tänker jag att sub 37 min ändå kanske hade gått vägen. Träffar min kompis som säger att Anneli Johansson gått i mål på 36.56 och slagit banrekord för damer med ca 50 sek. Där och då inser jag att mitt mål misslyckats.

Det blev trots allt ett personligt rekord med 16 sek. Mitt förra PB löd på 37.21 från samma tävling förra året.  

Vet inte om jag är nöjd elller missnöjd. Vet inte hur mycket mer jag hade kunnat prestera om jag hade fått en frisk vecka. Det går inte att veta. Nu ställde jag upp i loppet och då finns det väl inga bortförklaringar att komma med. Det är som det är.
Hade jag sprungit på 36.59 hade jag kanske varit lika nöjd/missnöjd eftersom jag vet att det finns mer att ta av. Jag hade inte varit nöjd med den tiden utan fortsatt jag bättre sub37 tider.

Mot nya bättre tider kämpar jag.

2012 - ett bedrövligt tävlingsår

Det har verkligen inte varit mitt tävlingsår. Känns riktigt tråkigt och lite uppgivet.

17 mars och det var dags för årets första tävling Vårloppet i Skatås. Tanken var att jag skulle kunna ta "grusåttan" under 30 minuter. Tyvärr fick jag ställa in eftersom jag var skadad. Det var en överansträngning i peroneus longus i foten som satte käppar i hjulet.

Istället såg jag fram mot Lerumsloppet 30 april. Dagen var kommen och jag kände mig i fin form trots att det var så pass tidigt på säsongen. En kompis skulle hämta upp mig i Mölndal. Men halvvägs hem till mig brakade hans bil sönder och vi kom aldrig i väg på tävlingen. Trist

Det var bara att fortsätta att träna inför nästa lopp. Nu skulle det dröja hela 2½ månad innan nästa tävling skulle gå av stapeln. Datumet var 14 juli och tävling i Varberg. Gick ut i planerat tempo men efter 4 km fick jag världens magknip. Stannade och fick gå. Där rök mina chanser till mitt stora mål i år - sub 37 min på 10 km. Kändes uppgivet. Fortsatte springa och tänkte iaf ta mig runt men efter ett par sekunder gav jag mig fan på att fortsätta dra på igen. Magknip ytterligare igen. Stannade och gick. Fan också. Typiskt att det ska hända just nu. Sen sket jag i allt och sprang med smärta sista biten. Klockan stannade på 37.52
Hade troligtvis klarat mitt mål om jag inte haft magknip.

Veckan efter åker vi upp till Sollefteå för att hälsa på mina föräldrar. Det arrangeras ett 10 km lopp som jag ställer upp i. Det gick hyfsat bra och banan bestod av både branta backar och härliga utförslöpor.
Eftersom jag är en starkare löpare i uppförsbackar än nedför tappar jag en del tid.
Men det var ändå en bra tävling för min del. Tyvärr var inte loppet 10 km utan 9750 m och min officiella tid på 35.57 kan jag ju inte räkna om till 36.40. Så ytterligare en plump i protokollet.

Imorgon är det Kretsloppet i Borås. En härlig bana som är som gjord för att sätta personliga rekord. Det här loppet har jag längtat efter. I fjol sprang jag här på 37.21 och slog mitt dåvarande rekord från Prinsens Minne månaden innan med 31 sekunder.
Det blir inget nytt personligt rekord i år. Förkylningen sätter stopp för planerna. Jag kanske hade kunnat springa imorgon men om jag ställer upp i en tävling vill jag kunna känna att jag kan ge allt.
Istället för att bara springa runt stannar jag hellre hemma. Allt eller inget är devisen för mig på tävlingar.

Jaha, vad finns det nu för tävlingar kvar. Halvmaran i Göteborg som går i oktober är en lättlöpt historia och även här finns stora chanser till personliga rekord. Det skulle i så fall bli min tredje halvmara i tävlingssammanhang någonsin.
2010 sprang jag i Stockholm på 1.30.38 Ifjol sprang jag Göteborgs halvmara på 1.24.00 och i år känns det som om jag har 1.20-1-22 i kroppen.
Nu är det inte jag som är orsaken till en DNS. Min fru har bokat in oss hos ett par kompisar som bor i Tranås den helgen. Det är vänner som också adopterat från det fantastiska landet Colombia.

Visserligen ska jag springa Lidingöloppet men det är egentligen en perifer tävling för mig. Visst är mitt mål att klara 2.14.59 men mitt stora mål i år har varit att klara sub 37 min på 10 km. 

Hittar ett lopp den 20 oktober som heter Sävedalsloppet. Ska det bli min stora chans till att nå mitt mål?
Eller får jag hoppas på bra före den 31 december på Sylvesterloppet? Just nu känns allt bara tungt när jag inser att det kanske bara bli pannkaka av allt och att det är 6 månader drygt kvar till 2013 års första tävling.
Träning, träning och träning .....

föräldraledig

Träningen går bra. Jag har nog aldrig varit i bättre form. Nu vill jag tävla för att se resultatet.

Ett tecken på att jag känner mig i bra form är att jag känner mig bekväm i farter kring 4.10 tempo. Det bästa passet den här veckan var nog en runda på 14 km där jag hade ett snitt på 3.53 min/km
Den snabbaste km gick på 3.36 min/km och långsammaste på 4.07 min/km

För drygt två veckor sedan hade jag ett riktigt fint pass också. Efter 7 km löpning bestämde jag mig för att köra snabbdistans över 5 km på tillbakavägen. De två första km var äckligt jobbiga och de negativa tankarna kom och jag försökte dra ner på tempot. Visserligen gick den tredje km lite långsammare 3.43 min/km men på den fjärde hade jag ökat igen. Det var som om kroppen hade vänjt sig vid den höga farten.
Sista km var en urladdning och som landade på 3.16 min/km. Gubben har lite fart i sig fortfarande.
Efter 18.07 min var jag klar. Kändes som ett bra kvitto att kunna göra strax över 18 min på träning.

I veckan som kommer blir även det en tuffare vecka. Intervaller, ett kortare långpass med fart, distans med inslag av backträning och lite annat smått och gott.Nästa vecka blir lite lugnare eftersom det är Kretsloppet den 15 september. Skulle sitta bra med ett personbästa så jag får fira ordentligt sen på kvällen. Vi har nämligen bjudit in till den årliga kräftskivan.

Eftersom det är min första dag som föräldraledig kommer jag ta mig ut med joggingvagnen en del framöver.
Vi har haft sju underbara veckor tillsammans men nu är det jag och Kakan på heltid ett tag framöver.
Jag är åter på jobbet i mitten av januari. Känns riktigt bra