stapplande steg

Nu är det snart på gång. I fredags när vi var hemma hos vänner släppte mycket av Kakans försiktighet till att gå själv. Han började släppa taget om oss och stappla själv ett par steg.

Jag smälter inombords när jag ser hur glad och stolt han är över sig själv när han inser att han faktiskt kan gå själv utan stöd.

Nu dröjer det inte länge innan han kan gå på egen hand.

Igår gav jag mig ut på ett långpass helt på egen hand. När klockan var 8.00 började jag springa mot Röda Sten. Det var inte det egentliga målet utan jag tänkte vända hemåt efter 12.5 km och då råkade Röda Sten vara vändpunkten.

Väl framme vid vändplatsen tog jag 3 minuters vila bara för att blicka ut över vattnet och hämta hem tankar om hur fantastiskt bra jag mår för tillfället. Jag har en fantastisk familj, härliga vänner och träningen går bra. Vad mer kan jag önska?

Jag var även tvungen att ställa om min Garmin för autoetapp vilken jag brukar ställa ifrån när jag springer intervaller på bana.
Hotfulla moln började komma in över land från havsbandet. Hade jag tur skulle jag slippa regnet (även om det egentligen inte bekymrar mig allt för mycket)

Tanken var att slå av på takten lite men jag hade ett skönt flyt i löpningen. Det är främst flåset som känns riktigt bra. Jag orkar hålla ett högt tempo under en längre tid.
Benen däremot känns fortfarande lite tunga eftersom jag tränat på rätt bra, enligt mina mått mätt, under några veckor nu.
När det var ett par km kvar innan jag var hemma så kom den riktigt tröttheten i låren och regnet började ösa ner. Började fokusera allt mer på att jag snart är hemma och får byta om till varma kläder.

Väl hemma kom den härliga träningströttheten. En riktigt god känsla och jag insåg att jag trots ett uteblivet löppass i lördags fick ihop 63 km.

12.5 km - 4.18 min/km

4.18/08/12/04/05/03/10/3.59/54/4.04/08/03/3.53