Silvermedalj och hemmapappa

Herregud vad jag är usel på att skriva blogg. Får skylla på att jag för tillfället är hemmapappa med min lille son. När tid finns över väljer jag att vila, läsa bok eller gör något helt annat. Att skriva blogg har hamnat långt ner på listan.

Jag har varit föräldraledig sedan september och nu har jag svårt att tänka mig börja arbeta igen :) Det är en fantastisk förmån att kunna vara hemma med Kakan och se hans utveckling. Det här är en tid jag verkligen vill och försöker njuta av så mycket som jag bara kan.

Vad har hänt på tävlings- och träningsfronten sedan senast? Träningen har gått riktigt bra. Som jag nämnt tidigare har jag nog aldrig varit bättre. Jag känner mig stark och är lätt i steget. Därför skulle Lidingöloppet vara en utmaning.

Jag och en kompis åkte tillsammans med för mig nya bekantskaper upp till Stockholm för att springa det klassiska Lidingöloppet. Det skulle verkligen bli en utmaning men jag satte ett högt må på att klara silvermedaljen som skulle innebära en tid under 2.15.00
Ett tufft mål för mig eftersom jag väldigt sällan kör backträning och i princip aldrig springer terräng. Jag älskar asfalt och fina grusvägar alldeles för mycket :)

Det var på alla sätt ett tufft lopp. Jag gick delar de kända backarna (Abbore och Karins backe) för att överhuvudtaget ha krafter kvar att springa när det var plant och utför. När det var 7-8 km kvar började jag förstå att jag skulle kunna klara målet om jag bara kunde hålla i min löpning när det var flackt.
Blev lite överraskad av att sista 10 km var så flackt. Då tycker jag andra milen var mycket tuffare.

Jag tog fram mina sista krafter i slutet av loppet med en spurt. När jag kom i mål var jag visserligen helt slut men det var först efter kanske två timmar så jag började må riktigt dåligt. Usch och fy ...
Min rumskompis och jag däckade och sov i drygt två timmar innan vi hittade krafter för att träffa de andra och ta oss ut för att käka middag :)

Nu när silvermedaljen är bärgad så tackar jag nog för mig på Lidingöloppet. Just nu känner jag ingen motivation att träna för att klara loppet på 2.10 eller lite bättre.
Nej, nu är det fullt fokus mot den sista tävlingen för säsongen (om jag inte väjer att springa Sylvesterloppet).
Tyvärr blev jag sjuk på måndagen efter Lidingö och det är först idag som jag känner mig pigg och kry igen för att kunna träna. Väljer att vänta till onsdag innan börjar springa igen. Hoppas kunna hitta krafter och fart så att jag kan komma under den där förbannade 37 minuters gränsen :)