rapport från andra sidan jordklotet

Idag går vi in på fjärde veckan här i Colombia. Sedan förra torsdagen är vi i Santa Marta. Här är soligt och varmt. Mycket behagligare klimat och ljudnivå än trakikbullret i Bogotá.
Vi kommer stanna här tills på fredag då vi åter åker tillbaka till huvudstaden.

Sedan förra fredagen är vårt ärende i domstol. Där ska det beslutas om att vi blir juridiska föräldrar till vår lille son. Vi har fått höra att det är en normalsnabb domstol och att de familjer vi känner till har varit hemma på fem veckor. Det skulle innebära att vi bara är här två veckor till. Faktum är att jag inte längtar hem. Inte riktig än i alla fall. Har en biljett bokad hem till Sverige den 17 december och skulle vi komma hem snabbare är det bara en bonus. Men som sagt, alla vi tre trivs riktigt bra här i Santa Marta med utsikt över karibiska havet.

När vi kommer tillbaka till Bogotá har vi en del utflyktsmål att se fram mot. Det gör att tiden går lite snabbare också. Jag ska bland annat få se en inhemsk fotbollsmatch i den colombianska ligan. Det ska bli riktigt spännande.
Överallt finns det poliser, militärpoliser, militärer och alla möjliga typer av vakter. Den här skylten såg jag utanför sjukhuset där även ICBF (sociala myndigheterna fanns)

Det har inte blivit så mycket träning hittills. Det har inte varit riktigt prioriterat om jag säger så. Har fått till tre lätta löppass längs stranden på ca 7 km. Nu fattas det bara drygt 3 km innan jag har kommit upp i 200 mils löpning för i år. Den siffran kommer justeras lite innan året är slut.
Träningsdosen har alltså fördubblats sedan förra året. Det har gett resultat med fina personbästan på 10 km och halvmarathon.

Vi har sett en massa otrevliga djur här i Santa Marta. Det finns väldigt mycket leguaner som både chillar i träden och spatserar utanför vår hotelldörr. Vi har även sett kolibris. Det var häftigt :) Dessutom finns det mycket olika typer av fåglar och ödlor som springer omkring här.

Sitter och funderar på mina målsättningar inför nästa säsong. Jag hoppas kunna delta i ett 10 km lopp i staden där jag växte upp. Tidsmålen kommer jag presentera lite längre fram.

rutiner börjar komma

Visserligen är jag en känslosam person men att jag kunde börja gråta för att min son vände sig från rygg till mage igår kunde jag aldrig tro. Det är en go och glad kille för det mesta. Det måste vara en massa intryck att ta in de här dagarna/veckorna. På eftermiddagarna har vi en övertrött kille som är svår att trösta. Det enda som hjälper då är att ta ut honom på en promenad i vagnen eller ta honom i bärselen.

Vi har nu haft vår lille kille i en vecka. När rutinerna så sakteliga börjar komma går dagarna mycket fortare också. Det börjar bli lite enformigt med att vara på hotellrummet och ha begränsat utrymme. Därför har vi nu bokat en bungalow på orten Santa Marta. Det ska bli skönt att komma iväg. Vi har bokat upp oss för två veckor. Kostnaden var i princip den samma. Det skiljde endast 250 kronor men då har vi en flygbiljett att betala också men det är klart värt det.

 Irotama resort - Santa Marta

Igår var jag ute på en löptur igen. Den här gången hade jag inget sällskap och som brukligt är blir tempot högre. Det var hur jobbigt som helst. Mådde inget vidare när jag kom hem. Den höga luften tog ut sin rätt.
Men ändå, skönt att röra på sig. Tänkte börja komplettera med lite styrka på rummet med armhävningar, situps och tåhävningar. Får inte vara ett vrak när jag kommer hem. Kan lova er att det inte är särskilt nyttigt liv man lever. Fast det får vi unna oss för att göra livet ännu mer fantastiskt än vad det är just nu.

dagarna som kommer och går

Vi har nu snart varit i Bogotá i en vecka. Dagarna går både långsamt och fort. Det gäller att aktivera sig nästan hela tiden för annars känns det som man bor i sängen. Hotellrummet är inte världens största.

Idag på förmiddagen har vi varit ute på vår första barnvagnspromenad. Det gick bra och lille C somnade i vagnen. Han verkar gilla att sitta i vagnen vilket är bra. Vi tog en kortare promenad för att köpa kaffe på
Juan Valdez som är colombias svar på Starbucks. Det mesta är ungefär lika dyrt som i Sverige men hyfsat kaffe och tjänster som klippning och manikyr är löjligt billigt. Vill du få dina naglar fixade eller en tuff frisyr får du slänga upp 18 svenska kronor :) Så jag behöver inte vara orolig att manen ska växa sig alltför lång

Vår kille sov väldigt mycket igår så vi var lite oroliga för att han skulle vara vaken hela natten. Han somnade i sin vagn lagom till middagen vid 18.30 och sedan sussade han så gott ändå fram till 03.30 då vi matade honom. Sedan ytterligare en kort sovstund innan han vaknade igen. Vi låg alla tre i sängen och mös.
Så härligt att se honom le när han ser vårt ansikte det första han gör när han slår upp ögonen.

Vi kommer nog ta en lite längre promenad på eftermiddagen. Hoppas bara att det fina vädret håller i sig.
Det har faktiskt kommit riktiga störtskurar varje eftermiddag som vi varit här.

Vi trodde att vi skulle få träffa de sociala myndigheterna idag som vår adoptionskontakt sa. Men vi har inte hört ett knyst. Detta möte brukar ske efter 7 - 10 dagar i normala fall men enligt vår kontakt lät det som de vill snabba på handläggningen innan jul. Vi får hoppas att de kanske ringer idag för en tid imorgon.



Som ni märker blir det inte så mycket träning för tillfället. Hade i och för sig inte räknat med det heller.

när två blev tre

Det har varit en omtumlande dag!

Dagen började med att klockan ringde strax efter kl. 06.00. Vi gjorde oss i ordning och åt lite frukost.
Finkläderna fick efter tills efter vi ätit och borstat tänderna. Känner jag mig själv rätt så hade jag sölat.

Vi blev upphämtade av hotellets chaufför och det gick i svindlande fart mot barnhemmet som ligger uppe i bergen. Fick vänta en kort stund utanför grinden och då kom det en massa barn farandes. Känslan var märklig att vi som ett västerländskt par kom till barnhemmet för att hämta en liten.

Vi fick träffa hon som grundat barnhemmet och hon berättade lite om vår killes historia och att allt såg bra ut.
Han är väldigt matglad och de tyckte vi kunde försöka sätta honom på diet framöver :)
Därefter kom fostermamman och berättade om vår lille killes rutiner som de såg ut idag. Även psykologen var med på mötet. Vi överlämnade lite gåvor till fostermamman och vi fick med oss en dagbok och annat smått och gott. Jag är en känslosam människa så det var lite jobbigt. Det föll många tårar. Vi kramades och tog avsked.

Efter mötet var det dags för överlämnandet. Personalen tog vår kamera och filmkamera och dokumenterade allt. Det gick lugnt till. Vi fick en stund för oss själva innan vi begav oss hemåt.

Vi har mest suttit på rummet ikväll. Vår kille vill inte riktigt komma till ro. Mat vill han definitivt ha :)
Just nu är min fru ute och med honom i bärselen. Det gillar han och kommer till ro.

Som sagt har det varit en omtumlande dag. Mycket känslor inblandade. Jag gråter nästan varje gång jag tittar på honom. Visst är det fint att vara känslosam men så här kan jag inte hålla på för evigt :)

Det är snart middag här på hotellet och vår första dag som tre är snart till ända.

Välbehållen

Klockan ringde 03.45 på fredagmorgonen. Min frus mamma hämtade upp oss 45 minuter senare för att ta oss till flygplatsen. Det var inga problem att checka in trots att det står infant på biljetten. Vår sulky behövde vi inte betala övervikt för.



Första stoppet var i Paris och där hade vi två timmar innan flyget skulle ta oss till Colombia. Vi trodde att vi skulle hinna ta en café au lait och croissant innan vi skulle lyfta. Tji fick vi eftersom vi först köade för säkerhetskontrollen och sedan fick vi åka mellan terminalerna. Det blev lite stressigt och vi kom precis till incheckningen.

Flygresan gick bra. Det blev både sömn och två filmer. Såg Poppers pingviner och Bad teacher.

Eftersom varken min fru eller jag äter rött kött men kyckling och fisk hade vi förbeställt vegetarisk mat. Eller mat vet jag inte om jag kan kalla det. Det var couscous som hade smaksatts med kanel och russin samt 4 sladdriga zucchinibitar. Tack för den!
Samma sak var det när vi reste till Thailand då det vegetariska alternativet var under all kritik. Aldrig mer.
Om det är köttalternativ kan jag alltid ta bort köttet och äta tillbehören.

11 timmar senare landade vi i Bogotá. Vi blev upphämtade av hotellets personal. Träffade även ett annat svenskt par som skulle bo på samma hotell.  Det var första gången de flög överhuvudtaget. De hade ingen vagn eller dator med sig. De kändes väldigt speciella och mitt första intryck av dom var väl sådär. Det kanske hinner ändra sig. Det är ända skönt att vi känner ett annat par som är här.

Vi körde genom en kolsvart huvudstad med massor av trafik. Väl framme ställde vi in våra väskor på rummet och käkade middag. Därefter la jag mig på sängen och försökte läsa lite. Lite mindre än 10 minuter senare vill inte mina ögon vara med längre. Dödstrött efter att ha varit vaken i ungefär ett dygn.

semesterparadis och storstad

När vi fått vårdnaden om vår son och träffat de sociala myndigheterna kan vi röra oss fritt i landet.

Vi kommer att byta ut Bogotas avgaser och storstadspuls mot ett behagligare liv i Santa Marta. Vi känner ett par som varit där med sin lilla dotter och de var supernöjda.
Planen är att stanna där i två - tre veckor och njuta av sol, bad och långa stränder. Bästa tiden är från mitten/slutet av november och framåt. Det ska bli underbart att få känna värmen igen. Jag älskar det!

Vad föredrar ni? Sol och bad eller storstadspuls? 

 

Santa Marta (Colombia) 

 Bogota

dagar, veckor och månader

Om två dagar reser vi mot Colombia. Det är nu bara sex dagar kvar innan vår son överlämnas till oss. Det är helt sinnessjukt och det har inte sjunkit in än.

Efter att vi haft vår son i ungefär en vecka så träffar vi de sociala myndigheterna i landet för att kontrollera att allt fungerar som det ska. Därefter lottas vårt ärende till en av de femton (osäker på antalet) domstolar som finns i Bogota för att vi även ska bli juridiska föräldrar till barnet.
I normala fall brukar det ta ca fyra till fem veckor innan vårt ärende accepteras och därefter kan vi ansöka om ett svenskt pass på ambassaden så vi kan ta oss hem.

Blir inte ärendet i domstolen klart innan 15:e december kan vi bli sittandes i landet i upp till fyra veckor beroende på julledighet och semestrar.
Hur skoj blir det på en skala. Att bara sitta av tiden under en månads tid.
Då är vi nog inte hemma i Sverige förrän i slutet av januari. Alltså tre månader i landet. Nej, det får inte bara hända.
Gissa hur mycket pengar det blir .... Massor

Hoppas vi för en gång skull har lite tur med myndigheter och byråkrati.