var tog bebisen vägen?

Efter onsdagens tävling över 5 km tog jag det lugnt ett par dagar. Orsakerna var många; lathet, kalasbestyr och vila.

I lördags fyllde vår son 1 år. Alla som är föräldrar säger att tiden går så fort. Jag kan verkligen hålla med. Var tog alla månader vägen? Kakan var 5 månader precis när fick honom i vår famn första gången. Han var rund som en boll och kunde knappt hålla upp huvudet.

Sedan vi kom hem från Colombia har han utvecklats jättemycket. Nu kan han snart gå och han har vuxit i sin kostym lite bättre. Han har bara gått upp nåt kilo men vuxit flera centimeter. Det är först nu som vi börjar se att han är en egen individ, med en vilja av stål.

Han är en fantastisk liten kille. Nästan alltid glad. Gråter väldigt sällan. Han tar saker med ro och är väldigt social. Han är lätt att natta, äter bra och utvecklas normalt. Vad mer kan vi begära. Sedan hör det väl till, i den här ålder, att han blir jättearg när det ska torkas av kring munnen, byta blöja och ta på sig kläder :)

Vi hade ett fantastiskt kalas. Vänner och bekanta samlades i vår trädgård. Barnen hade fiskdamm och de vuxna fikade och grillade. Kakan fick ingen tårta utan istället fick han plättar med grädde och mosade jordgubbar. Gissa om han gillade det? :)

Vid kalas och andra högtider är det med sorg i hjärtat att inte mina föräldrar kan vara med.
De bor 90 mil bort och vi träffas allt för sällan. I sommar åker vi upp och då ska Kakan få träffa farmor och farfar för andra gången. Undrar om han känner igen dom?