åter till verkligheten

Vad har hänt sen sist? Vi har njutit av att vara tillsammans. På måndag börjar jag arbeta igen.
Vi försöker lära känna vår kille på hemmaplan. När man tror sig hittat en viss rutin så ändras den snart igen :)

Det känns oerhört ledsamt att börja jobba. Det var nästan så att jag höll på börja gråta att jag inte kommer få se honom lika mycket nu 6 månader framöver. F-n det är ju ungefär lika lång tid som han har funnits till.

Dagen efter nyårsaftonen, som firades i stillhet med god mat, blev både jag och min fru dålig. Både kräkningar och diarré. Vet inte om det var vinterkräksjukan, som jag aldrig tidigare haft, eller matförgiftning av pilgrimsmusslorna. Hur som haver var jag så slut i söndags att jag knappt orkade stå upp.
Nu mår jag bättre och har hunnit komma igång igen med löpningen.

Sonen har haft diarré alternativt lös i magen samt feber. Han har varit gnällig och haft svårt att komma till ro.
Vi misstänker att det även är tänder på G.
De sista tre nätterna har varit tuffa. Han har vaknat vid midnatt och varit gnällig, skrikit och gråtit. Febern har gjort hans nattsömn orolig. Så min fru har tagit honom i bärselen och vyssjat, sjungit och tröstat. Efter gråt- och skrikkavalkad på ca 90 minuter så har han somnat.

Sedan vi kom hem har det varit jetlag ett par dagar, feber, diarré, tänder tror vi och nålstick hos sköterska. Det har varit tuffa veckor men ändå helt fantastiska eftersom jag får vara med honom så mycket.

Imorgon är det åter till den riktiga verkligheten! Efter nio veckor sitter jag åter på universitetet igen.
Tur att jag gillar mitt arbete bland alla studenter!