ljus i tunneln?

Tidigt imorse ringde vår kontakt och meddelade att kopiekvinnan var hemma/sjukhuset med sin far men att kopiorna skulle skickas till henne för påskrift för att sedan komma åter till folkbokföringen. Säkert tänkte jag. Det kan ta hela dan om det ens händer.

Jag tog mig ut för att köpa Alvedon och vatten. När jag var tillbaka hade vår kontakt ringt och meddelat de kommer och hämta upp oss om en timma.
Herregud, händer detta? Det kanske går vägen trots allt.

Nu var det av för att gör ett colombianskt pass. Chauffören, som även agerar administratör och tolk, tig med oss till kontoret för passutlämning. Internationella adoptioner går före sa han med en blinkning och ett leende. En halvtimma senare var passet ordnat.

Nästa anhalt blev svenska ambassaden. Vi fick komma efter kontorstid i 'detta speciella ärende'. Att det var stängt imorgon gällde inte den här typen av pass utan andra mer 'normala' pass. Nu går ansökan till Skatteverket som ordnar ett samordningsnummer. Min fru ringer i natt för att höra att det har kommit fram och ska dessutom be att de skickar en kopia tillbaka när ärendet åter går till ambassaden.
Enligt personen på ambassaden ska vi kunna hämta passet på torsdag vid 11- tiden. Då har vi ju gått om tid innan flyget går kl. 18.35 :)

Som jag skrivit tidigare och gärna återkommer till är att jag inte ropar hej förrän allt är klart.
Tack vare att ni hållt era tummar och alla lyckönskningar jag fått så ser det utt gå vägen i alla fall om än i sista stund.

Trots att vi har våndats oändligt sista tiden och beklagat oss över byråkratin så älskar jag Colombia. Jag vill resa tillbaka snart igen.
Landet kommer för alltid vara en stor del av mitt hjärta!