tjatar

Måste fortsätta tjata om det jobbiga i att vänta på telefonsamtalet som berättar att sentencian nu är klar.
För nu är det bara underskrifterna som saknas eftersom ärendet accepterades i fredags.
Just dessa underskrifter kostar inte bara på oss psykiskt utan även ekonomiskt. 

När det gäller det psykiska så känns det oerhört tufft att behöva sitta här i från 20 december - 20 januari utan att det händer något i vårt ärende. Vi kan inte förbereda det colombianska passet, personnummer eller ett svenskt pass utan sentencian.
Efter det att domstolen öppnat i slutet på januari har du ingen aning om hur länge de tänker hålla på sina underskrifter. När väl underskrifterna är på plats så tar det ett par dagar att fixa det andra och sedan ska det finnas flygbiljetter hem också. Så i princip kan vi bli kvar här ett par dagar in i februari.
Låter hur lockande som helst.

Den ekonomiska biten innebär att vi förlorar arbetsinkomst för ytterligare 1 månad och lite till. Föräldradagar får vi naturligtvis använda men inte förrän vi har ett personnummer på barnet. Dessutom finns det lån och andra räkningar som ska betalas på hemmaplan. Att bo på hotell kostar drygt 1000 kr/natt och det blir även utgifter för att kunna roa sig lite också.

Med lätt huvudräkning så går de extra 5-6 veckorna på ytterligare 60 000 och det för ett par underskrifter!