Det var längesen jag hade en sån här pass bra träningsvecka. Kroppen känns bra och löpsteget flyter på. Det känns inte tungt att springa och varje pass är kul. Jag vill ha mer!
Det har blivit distanspass och två intervallpass.
Jag har skrapat ihop 65 km löpning den här veckan och senast jag hade så många km var vecka 29 förra året. Vecka 29? Ja det stämmer faktiskt. Så det är inte mycket mängd jag kör.
I helgen skulle jag göra ett nytt försök med att tävla. I slutet av mars var jag skadad när min första tävling var inbokad. Så nu var jag riktigt sugen på att få tävla och göra en fin tid på Lerumsloppet 5 km.
En kompis skulle hämta upp mig. Han har varit skadad under en tid men har börjat springa så smått igen. Han var också riktigt sugen på att få tävla igen.
När jag står och väntar på honom så ringer telefonen. "Hej, det blir inget lopp idag. Bilen brakade just sönder" Så typiskt.
Det hade blivit allt för stressigt att sätta mig på buss/tåg/spårvagn och ta mig till Lerum. Tävlingskänslan rann ur mig.
Hade vi kommit iväg hade min kompis vunnit 5 km loppet. Sett till tiderna hade jag nog placerat mig bland de fem första. Eller, egentligen ska jag inte spekulera så här.
Löpning skulle det bli trots allt. Jag bestämde mig för 12 km. Med lite ilska i kroppen ville jag trycka på i några km. Så efter en lätt km sprang jag två km i fin fart; 3.57 och 3.38 tempo. Härligt att få utlopp för aggressionen :)
När jag skulle vända efter halva sträckan så tänkte jag ta det lite lugnare på tillbakavägen.
Nu skulle jag springa på känsla och den känslan var lätt och kontrollerad.
När jag sedan kikar på klockan märker jag att farten varit riktigt bra och jag var minst sagt förvånad över att känslan var så lätt 4.09, 4.09, 4.04, 4.00
Formen finns där och jag känner mig allt bättre tränad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar