fredag 11 maj 2012
konstigt stel
Hade en konstig känsla i kroppen efter onsdagen träningspass över 20 km. Det började först med antydan till halsont när jag hade ca 5-6 km kvar av passet.
Väl hemma drack jag som jag brukar efter ett träningspass. Det blev en liten smoothie och ett glas O´boy. Efter nån halvtimma eller så började jag bli otroligt stel i kroppen. Jisses, hur kan jag få sån träningsvärk efter ett pass som gick i hyfsad fart men det var inte anmärkningsvärt backigt eller så. Kände att jag inte kunde trycka på ytterligare i farten utan det var lite trögt där jag låg och sprang i 4.10 tempo.
De första 15 km var planen att springa lite tuffare för att avsluta med 5 lugna km.
4.34/31/31/24/16/33/23/16/09/12/16/07/08/10/02
4.46/48/42/33/42
Dagen efter var jag lika stel som kvällen innan. Funderade på vad det kunde vara men .... Vissa har antytt att jag kanske hade druckit för dåligt under dagen och därmed har kroppen sämre förmåga till återhämtning. Men jag hade varken druckit mer eller mindre jämfört med tidigare.
Imorgon springer många Göteborgsvarvet men inte jag. Förra året tänkte jag att jag skulle vara med men var för sent ute med anmälan. Jag fick bli åskådare istället och just då ångrade jag mig inte en sekund att jag inte kunde delta. Nångång kanske jag skulle ställa upp för att se
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SV: hittills ingen diagnos nej. Ska på återbesök om ett par veckor till hudkliniken. Han står fortfarande på kortisonkrämer men vi håller på att trappa ner och håller tummarna för att det inte ska komma tillbaka.
SvaraRaderaJag är faktiskt inte heller avis på Varvspringarna... just nu är jag mest sugen på att testa diverse smålopp! Storlopp är häftigt att pröva, men inte år efter år samma. Det är ju dessutom dyrt och trångt att springa storlopp...
SvaraRaderaTrodde faktiskt att du skulle springa imorn. Jag var på gång, men jag får sån prestationsångest. Vi får platser via jobbet. Men min tävlingsmänniska i mig hindrar mig.
SvaraRaderaDet är min kille på bilderna. Eller han är nog inte min kille längre från och med nu. I morse åkte han tillbaka till sitt Stockholm, för gott. Det gör ont stundtals samtidigt som jag vet att vi kanske helt enkelt inte är rätt för varandra. Det är en komplicerad historia med mycket i bagaget. Och är vi rätt för varandra så kommer det att bli vi i framtiden. Men ja, det är mannen med de bruna ögonen.
Kram
Kanske tur i oturen att du inte var anmäld då? Låter som att kroppen behöver vila lite? :-(
SvaraRaderaHoppas du känner dig bättre snart!
Och skit i varvet. Bara asfalt och trångt. Kör Risveden med mig nästa år i stället. :-)