I onsdags åkte mina föräldrar hem till Norrland igen. Det har varit intensiva dagar och både jag och min fru tycker nog det var skönt att de åkte hem.
Samtidigt är det med en ledsen själ för både mig och Kakan att vi inte ser dom så ofta.
Min pappa lämnade en dunderförkylning efter sig. De sista dagarna lät det som han var döende men eftersom det är den manliga förkylningen så förstår jag honom :) Jag har klarat mig *peppar, peppar* men min fru blev sjuk på onsdagen och Kakan insjuknade på fredagen.
Kakan var gnällig och lite hängig på fredagen. På kvällen brast det och han grät och gnällde/gnydde i princip hela natten. Vi sammanlagt två timmars sömn mellan fredag och lördag. Jag ställde in långpasset för att vara hemma och avlasta min fru. Det hade inte känts rätt att lämna henne. Dessutom var jag inte i form för 25 - 30 km löpning.
Välkommen till verkligheten ekade det i mitt huvud :)
Även om det inte blev nåt långpass fick jag till 12 km löpning på eftermiddagen. Jag behövde komma ifrån en stund för att ladda batterierna.
Helgen har varit jobbig både för föräldrar och Kakan. Febern har nu försvunnit men han är väldigt snorig och har en rosslig hosta. Hoppas han snart bli bättre.
Fick nyss reda på att det idag var det en gladare kille vid frukostbordet. Skönt
Kakan är för liten för att äta socker. Men extra kärlek är kanske viktigast för att bli pigg och kry igen och det har han fått i massor
Hoppas liten piggar på sig, lider så mycket som förälder när de små är sjuka och man inte kan göra något!
SvaraRaderaHoppas ni får hålla er friska. Håller tummarna själv för att inte åka på nån bacill som många andra runtomkring mig verkar ha.
SvaraRadera